CIRCLE W - Olle Wåhlberg
Horsemanship och Naturligt Ledarskap
Dagbok och träningstips

Problemlösning som leder till förtroende.
2014-11-27
Fick ett mail:
"Hej Olle! Jag tror mig behöva din hjälp, här kommer en något lång förklaring på mitt problem:
I somras tog jag hand om en
foderhäst från grällsta, ett Polskt sto "konik polski" 14 år vid namn myszka.
Hon är världens lugnaste och lätthanterlig när hon är med andra hästar, men när hon är själv blir hon som förbytt, orolig och vänder hemåt så fort hon får chansen, står hon själv i stallet trampar hon oavbrutet och drar med hovarna i golvet. Jag försöker träna henne på att vara själv och det går bättre, MEN det stora problemet är att hon inte ens vill komma in ifrån hagen när hennes två andra kompisar är där (travare 1sto 1vallack). Myszka är lägst i rang. Har en av de andra två redan gått ut ur hagen är det inga problem att få med henne in i stallet, det brukar inte heller vara något problem med att få henne att komma fram till mig i hagen, hon låter sig bli fastknäppt i grimman och står gärna och myser och blir klappad. Det går att få med henne när vi går längre in mot hagen men när vi går mot utgången är det stopp, hon rör sig inte en millimeter. Några gånger har jag lagt tryck på grimman och efter 20-30 minuter kan hon till slut ge upp och följa med in till stallet, men inte alltid. Det bör tilläggas att jag inte har mer än 1,5 års hästvana, (är 25år). Min stallvärd är duktig med hästar, hon brukar få in myszka om hon blir riktigt arg på henne och puttar henne bakåt eller i sidled, för mig funkar inte denna övertygelse, myszka känner av min osäkerhet och lägger hon öronen bakåt blir jag ännu mer nervös och hon "vinner", spö avskyr hon och sparkar och bockar om man använder det. Under första veckan jag hade henne stod hon i egen hage, då var det inga problem att få med henne, men dagen efter att hon flyttade ihop med de andra två ville hon inte lämna dem.

Det är en ohållbar situation och jag förstår att hon inte känner sig trygg med enbart mig som sällskap.
Därför undrar jag vad du tycker är snabbaste och effektivaste lösningen på problemet? Går det att träna bort detta? Har du kurser jag och Myszka kan gå tillsammans eller är det bättre att du kommer ut till oss för privatlektioner?"

Alltså anlitad för problemlösning. Jag åker ut till hästen och ansvarig.
Det första problemet är att hämta hästen i hagen (hästen går undan och ledarhästen ställer sig hindrande i vägen.)
Lösning: 1/ Närmar mig flocken (3 hästar, varav "patienten" är lägst i rang). Jag går lugnt avspänt, målmedvetet men inte spikrakt på, fram till den lilla flocken där vår patient står tätt intill, mellan de två andra. 2/ Jag hälsar på ledarhästen genom att han får nosa på min framsträckta handrygg. 3/ Tar tag om nosryggen och ber hästen backa några steg (nu är rang-ritualen avklarad för vår del, jag är ledare). Hästen håller sig nu på avstånd och ställer sig inte i vägen. 4/ Jag närmar mig "patienten", som naturligtvis går undan, jag följer efter lugnt och fokuserat. När jag ser att hästen är PÅ VÄG att stanna till, så stannar jag, andas ut och blir mjuk i min kroppshållning. Jag närmar mig sedan med slöa steg. Hästen börjar gå igen, då sträcker jag på mig, ökar tempot och fokuserar. Jag upprepar samma procedur om och om igen tills hästen står kvar när jag närmar mig, och jag får stryka den på halsen och pannan. Nu är infångandet klart. Infångandeproblem är ett tecken på att ägaren måste jobba på sitt ledarskap, så hästen vågar lämna sin flock och knyta an till sin mänskliga ledarindivid, och det fick vi jobba på i fortsättningen.

Rapport om resultatet efter Problemlösning:
"Hej och tack för senast!
Idag hände något fantastiskt! Myszka kom och mötte
mig i hagen, hon lät sig sättas fast i grimskaftet och hon
gick snällt efter mig hela vägen in i stallet. Utan att stanna
eller försöka springa iväg en enda gång! Det har bara
hänt om en av de andra hästarna redan gått ut ur hagen
förut. Vilken förändring! De andra dagarna har hon rusat
runt mig i hagen, för att sedan lugna ner sig. Jag vill tro
att träningen gett resultat!
Väl inne i stallet stod hon tillslut
helt still så att jag kunde borsta henne samtidigt som jag
höll i grimskaftet. Men hon ville inte inte låta sig sättas
fast eller stå med rumpan mot "andra" hållet, så där ska
vi öva mer!"

Lastning

2014-03-13
En del hästar "lastar sig själva", andra har fått för sig att tvärvägra
eller har svårt att komma över sin rädsla för att bli instängda i en
trailer. Bytesdjurets medfödda instinkt att inte bli fast har tagit
överhanden. Eller en dålig och skrämmande lastningsupplevelse tidigare
kan ligga och spöka.
I dag, nöjd efter två lyckade lastningsuppdrag - med en ponny och en nordsvensk. Eller uppdraget
är väl snarare att visa och ge tips och stöd åt ägarna att hitta rätt
sätt att lasta just dessa hästar. Vi har träffats en gång förut då vi
tränade ledarskap, och förberedde lastning. Den här gången är målet att
man ska kunna lasta själv, och stänga bakom hästen. Det är viktigt att
inte börja lastningsträningen förrän vi fått hästen helt lugn och
avspänd. Det är kanske det vanligaste misstaget man gör, att slarva med
den "mentala uppvärmningen". Först måste vi få hästens Uppmärksamhet
(lätt att missa. Hallå hästen, här är jag). Sedan Respekten: ledövningar
med respektavstånd, bestäm hur stor din privata zon ska vara och
korrigera hästen om den överträder gränsen, gör stoppar och se till att
hästen stoppar med avstånd till dig. Gör passivitetsövningen: kräv att
hästen ska stå stilla en lång stund några meter framför dig utan att
flytta på fötterna, korrigera om hästen flyttar på en fot. Slutligen
cirkla hästen runt dig och få den att gå i lugn skritt i olika
riktningar med anvisningar från ledrepet och ev pisk. Byt varv ofta. Det
här tar ganska lång tid, men är värt varje minut. FÖRST NU har vi en
startpunkt för en trygg och effektiv lastning. Ledorden: Uppmärksamhet,
Respekt och Lugn. Sen en sak till, kanske den viktigaste, att man själv
är lugn. Andas lugnt!
Till
STARTSIDAN


Oberoende sits II

2014-01-20
Kom upp ur stolen. I stolsits balanserar man på
sittbenen. I lodrät sits sitter man mera på innanlår och bäcken. Sally
Swift beskriver att man ska sitta som en gammaldags klädnypa (i boken
Ett med hästen). Xenofon, den grekiske kavalleriofficeren på 500-talet f
Kr, beskriver att ryttaren ska sitta på hästen som om han står bredbent
på marken. En annan beskrivning är att om man föreställer sig att
hästen plötsligt försvann under en, ska man hamna på fötterna, inte på
rumpan. Lättast känner man in sitsen om man rider barbacka (med
barbackapad). Det här är svårt
Till
STARTSIDAN


Oberoende sits I
2013-12-22
En oberoende sits betyder att jag inte ofrivilligt ger hästen signaler
genom balansförändringar. Visst gör vi det, dom flesta av oss, så det är
inte frågan OM vi gör det utan hur vi kan lyckas uppnå att störa hästen
allt mindre och mindre. Så snart ryttaren vikt ändras, bara ett par
hekto, bakåt, framåt eller åt sidorna, så måste hästen kompensera detta
genom en motsvarande viktförändring för att kunna hålla balansen. Pat
Parelli betonar den oberoende sitsen som själva grunden för en bra
ridning. En helt suverän övning för att utveckla den oberoende sitsen är
att träna sig att bli en "Bra passagerare". Olika varianter av "åka
passagerare":

1/ Sitt upp på hästen på ridbana eller annan avgränsad
plats, helst barbacka eller åtminstone utan stigbyglar (jag brukar ha
barbackapad). Låt hästen gå dit den
vill. Styr inte utan känn bara in din balans och följsamhet med hästens
rörelser. Enda kravet på hästen är att den inte ska stanna. Den kommer
antagligen snart att gå i riktning mot någon "magnet", antagligen till
grinden, eller till flocken (hästar eller människor). Låt den gå dit men
Låt den inte stanna där utan driv på om den stannar. Men styr
inte.Koncentrera dig på att känna och upptäcka varje balansförskjutning.
Man behöver inte sträva efter att bli perfekt, första vinsten är att
upptäcka varje balansändring.

1/ Låt någon leda hästen och sitt bara och känn in din balans på samma sätt.
3/ Låt någon longera dig. Större och mindre cirklar, byta varv
4/ Trappa upp svårigheten yttrligare genom att blunda!
Till
STARTSIDAN


Ridtravare
2013-9-22
I dag red jag två varmblodstravare som nyss tagits ur travet och ska skolas om till ridhästar. Dom var "jättehöga", c:a 1,65. Hästarna var snygga tyckte jag och det var riktigt roligt att rida på dom. Ägarna hade skaffat sidepull och tycker nu att det gör
hästarna lugnare i jmf med att ha bett. Vi gjorde div. markövningar
först, för att få uppmärksamheten och lugnet. Sen satt först jag upp och
red, och sedan hästarnas ägare. Jag visade en del ridövningar som dom
ska träna på i fortsättningen. Kloka och trevliga hästar var det, som
gärna gjorde vad man bad om när dom väl förstod.
Till
STARTSIDAN


Minikurs, träff nr 4
2013-9-21
Återkommande "minikurs" har jag haft i dag. Träff nr 4 för samma grupp - plus en ny
deltagare som hade med sin häst. Vi börjar med Ritualen från hästryggen,
dvs Pre-Flight-checking-list. Därefter en liten lugn skritttur i
skogen. Efter det, övningar på ridbanan med att byta spår med hjälp av
skänkelvikning - på fyrkantspåret, 2 meter innanför fyrkantspåret,
tillbaka till fyrkantspåret etc. Man lär
sig att inte styra ut hästen med tyglarna för att byta spår utan flytta
i sidled med skänklar och tyglar i kombination. Förberedelsen för den
här övningen är att rida volter som man ökar och minskar. Deltagaren med
häst ägnades ett eget träningspass där hon fick hjälp att komma igång
att våga rida sin häst igen efter ett uppehåll på gr av en skrämmande
upplevelse. Vi började med att byta ut tränset mot ett bettlöst
"sidepull" som jag föredrar för att få maximalt lugn och mjukhet. Jag
satt sen upp och red hästen själv först., och sedan häsens ägare med
ledrep på hästen som jag höll ienbart som säkerhet. Därefter red hon
själv tillsammans med dom andra ryttarna på ridbanan. Det är väldigt
nöjsamt att få hjälpa en kursdeltagare att komma över sin rädsletröskeln
för och få uppleva att det går bra och hästen uppför sig "som om
ingenting har hänt", vilket också var fallet - utifrån hästens
synvinkel.


Till
STARTSIDAN


Två "små" problem
2013-9-20
I dag ägnade jag minst en timme på ridbanan åt ett "litet" problem,
eller jag blev uppmärksam på att det var två problem, som hörde ihop.
Lilla Petrova är ganska sadelgjordskänslig, men det är inget stort
problem. Egentligen skulle jag i dag bara rida henne lite basic helt
enkelt. Väl ute på ridbanan började jag spänna efter sadelgjorden sen
hon hade rört på sig. Hon har alltid varit lite känslig, men problemet
är hanterligt. Nu kom jag ihåg att själva uppsittningen är heller inte
helt problemfri, alltså att stå still efter uppsittning. Hon tar gärna
nåt steg när man kommit upp så att man får korrigera. OK innan jag rider
ska jag ta itu med det "lilla" uppsittningsproblemet. Jag är pedant.
Jag ställde en pall ute i mitten. När jag ändå håller på så kan jag väl
finslipa "parkering vid pall". Jag fick henne placerad. Tynger i
stigbygeln. Hon kastar upp huvudet, precis som när man spänner
sadelgjorden. Självklart. Problemen hör ihop!
När man tynger i stigbygeln så kittlar sadelgjorden, hon behärskar sig
tills man kommer upp, men är sen ivrig att röra på sig. Hon gör själv
precis det vi brukar låta henne göra - spänna sadelgjorden, röra sig,
spänna igen. Den här gången blev det väldigt lite ridet på Petra. Det vi
gjorde var: parkera vid pallen, tynga i sadelgjorden, upprepa, sitta
upp klia henne på nacken och rumpan, Låta henne stå, skritta runt, sitta
av, massera under sadelgjorden, etc. etc Målet är att hon ska tycka
sadelgjorden är skön, och att hon ska älska att stå stilla vid pallen.
Det här var en början. Ibland har jag svårt att se det uppenbara. Rida
får jag göra en annan dag. Istället blev det desensibiliseringsträning,
parkeringsträning och träning att stå stilla. Det var små broblem, men
"små sår och fattiga vänner ska man inte förakta" sa min mamma.

Till
STARTSIDAN

Harva ridbanan med häst
2013-8-6
Nu var det dags att låta Rafiq dra harven. Vi hade ju förberett med
tömkörning, släpa linor, släpa däck. Superkoncentration nu. Tänker ännu
mer på säkerheten vid körning än när jag rider. Skulle han börja backa,
skulle han börja vända sig och trassla in sig i linorna etc etc? Det
gick bra hela tiden, men Rafiq har lite svårt att lägga sig i selen och
ta i ordentligt. Han är ju tränad att inte gå emot tryck. Nu får han
lära sig att det kan vara olika. Andra muskler också som får arbeta. Sen får vi lägga på
tyngd så harven kan gå djupare.




Till
STARTSIDAN



Tillbakablick till 2006

2006-08-24

Linnea 6 år rider i en avspänd galopp på Boracha (arab). Hon har tränsbett på hästen och rider därför med två händer. Hon håller tyglarna på westernvis, håller dom delade tyglarna med hela handen (inte tyglarna mellan ringfinger och lillfinger som i "engelsk" ridning), ordentlig avstånd mellan händerna. Hon har "långa tyglar, men med en lätt kontakt med hästens mun" som det står i regelboken för westerntävlingar. Sitsen är avspänd och i det närmaste "lodrät sits", som ju är idealet både i westernridning och i dressyr. En lodrät linje ska gå genom örat, axeln, höften och hälen.
Men stilen är inte det viktigast. Viktigast är att hålla sig kvar på hästen, vad som än händer. Och att man har roligt när man rider Jag behöver väl inte säga att jag är stolt över mitt barnbarn Linnea. Min bästa ridkompis.kortsidan2

Till
STARTSIDAN



Minikurs i ledarskap
2013-8-03
Kommer just från en minikurs med 4 hästar o tre deltagare.
Ledarskap från
marken, tryck och eftergift, timing.
Deltagarna har redan mycket horsemanship/ledarskapstänkandet i sin bakgrund så så det blir mycket av bekräftelse, checkning och finslipning. Longering. Backning, där hästars motstånd ofta kommer fram extra tydligt. Ibland förstår dom ju inte men ofta är det motståndet som visar sig extra tydligt. Att backa hästen är ju en stark dominanshandling, det ska man ha förståelse föär. Men just därför är det viktigt att man kan genomdriva det. Det långsiktiga målet, att backa hästen med små gester.
Därefter höjdpunkten: uppsittning för första gången på en 3-åring. Barbackapad, repgrimma med ledrep, parkera vid pall. Jag sitter upp. Förvånad men lugn häst. Tar ett tag innan hon fattar att hon kan gå också. Styr med övertydliga ledande tygeltag. Gör en perfekt backning (stänger vägen framåt, driver) med den här hästen som är svår att backa från marken. Nu sitter ägaren upp, sidepull på, och jag säkrar med ledrep. Leder framåt för att få lite fart. Ryttaren styr. Kopplar loss ledrepet. Sim Sala Bim. OMG hörs från någon. Första uppsittningen och självständig ridning. Ägaren överlycklig! Vi känner igen känslan många av oss, stunden då vi sitter på hästryggen på vår häst för första gången och hästen aldrig haft en ryttare på ryggen!
 
Till
STARTSIDAN


Körning 2

2013-8-02
I dag blev det att dra harven för Rafiq. Han fick ta i bra trots att den var
utan extra tyngd. Eftersom han inte är ivrig alls så ligger han inte på
så mycket i selen som ivriga hästar brukar när det är nytt för dom. Han
promenerar mera, måste manas på hela tiden. Det blev ett kort pass, bara
för att kolla att det går bra. Jag hade ridit honom innan. Ridbanan
kommer att bli snyggt krattad!
Till
STARTSIDAN
Citat från ridgäster 2013-8-3: Tack för den härliga turen i måndags! Vi är båda jättenöjda med både westernintroduktionen på ridbanan och uteritten. Rekommenderas varmt åt andra som vill testa nåt nytt!
Till
STARTSIDAN
Körning
2013-8-1
Gick upp tidigt i dag för att börja köra Rafiq (första ggn). Först tömkörning
med gjord. Vanligt sidepull. Som man brukar så började jag med att låta
bara en tygel gå genom tömring. Den andra gick direkt från sidepull-ringen.
Sen växla sida. Därefter båda genom tömringarna. Sen Påmed lokselen.
Draglinor släpande. sedan draglinor med svängel. Sedan
sandfylld dunk fastsatt på svängeln. Sedan släpa däck.
Nog för i dag. Påminner mig ang körning att man ska styra med
eftergift, alltså på yttertygeln. Nu gäller att inte forcera mera utan
repetera. Mitt mål är inte körhäst utan i första hand draghäst så till
vida att han ska harva ridbanan. Ett påpekande: Så här snabbt skulle jag
aldrig gå fram med någon annan häst än Rafiq.


Till
STARTSIDAN


Morgonrunda

2013-7-12
Jag gick till fots i dag, en morgonrunda där jag annars brukar rida. Dida, jack russeln, är med. Tempot i power walk passar henne perfekt, hon gör inte så många avstickare då. Morgonsvalkan är skön. Det blir en het dag. På barrstigen där vi brukar ta en galopp stannar jag och gör "Tigerns solhälsning". Musklerna stretchar skönt. När vägen har svängt får jag solen i ryggen. Skarpa skuggan rakt framför mig. Ser mig själv med westernhatten, svängande med armarna, den typiska wåhlbergska gångarten. Känner tacksamhet. För att jag har armar och ben. Inte alla som har. Snart hemma. Tänker på att jag ska införa promenadpass på turridningarna. Bra att sitta av och promenera, både för ryttare och hästar.

Till
STARTSIDAN


Tygelns riktning

2013-7-4
Intressant att träna "separata hjälper". Ta enbart tygelhjälp som exempel. Tygelns
riktning är avgörande: Tygeln i riktning mot din motstående axel
flyttar hästens bakdel. Tygel rakt åt sidan (ledande tygeltag plus
neckreining) flyttar framdelen vid stillastående, svänger hästen med rak
kropp vi rörelse framåt. Tygel i riktning mot höften böjer hästens hals
(one rein stop). Innertygel lite lyft hästen svänger med böjd kropp.
Tyglarna uppåt bakåt (plocka) får hästen att böja halsen och sänka
huvudet (inom westernridning). Visst, ryttarens position och skänklar
används också, men nu handlade det om separata hjälper. Ska bli roligt
att ha kurs den 3/7.

Till
STARTSIDAN


När allt stämmer

2013-4-20
Ridbanan äntligen fri från snö och is. Perfekt underlag. Hade nästan glömt vilken bra ridbana som legat gömd under knöligt istäcke. Det här blev en bra dag. På förmiddagen hade jag en "minikurs". Tre timmar med tre deltagare, som alla varit på Introduktionen för några veckor sedan. Jag inspirerad, deltagarna superintresserade, hästarna trygga och avspända på det perfekta underlaget som kommit fram.
Framåt kvällningen kom Linnea upp hit och vi red våra hästar med halsrem. Vi tränade bland annat Parellis klövermönster - jag i trav och Linnea i galopp. Jag kände glädje över att eleven överträffat sin läraren. Det här blev en av de dagar då "allt stämmer".

Till
STARTSIDAN


Rida med fokus (stoppa)

2013-1-5
Stoppa med fokus enligt RIDHARMONI:
Det många lär sig att man ska göra för att stoppa hästen, göra halt, är att ta i tyglarna, kanske kombinerat med att luta sig bakåt. Det är väl inget fel direkt, men man ska aldrig vara begränsad till att endast ha en metod. Följande olika stopphjälper får våra hästar bekanta sig med.
1. Westernstopp med energi: Säg kraftfullt "whoa" (låter nästan som hoo), rulla ner på bakfickorna, lägg tryck i stigbyglarna, ta tyglarna så mkt som behövs. Whoa betyder "omedelbart stopp". Helst ska hästen stoppa på bakdelen så att man känner den sjunka ner under sadeln. Whoa ska sägas ögonblicket innan man rullar ner på bakfickorna etc för att den ska få ett ögonblicks förberedelse. När hästen stannat får den belöning i form av lösa tyglar.
2. Mjukstopp: sjunk ihop, ta mjukt i tyglarna och öka trycket långsamt så hästen saktar in mer och mer och slutligen stannar. Ge belöning i form av lösa tyglar.
3. Centrerad ridning. Använda kraftcentrum (ki) för att göra halt. Sally Swift, Ett med hästen: "Föreställ dig att du låter en tung kedja falla ner från ditt kraftcentrum, genom hästen och djupt ner i marken, som ett ankare." Tillåt flera steg, i början många steg, innan hästen stannar.
4. Sluta rid. Alltså släpp ut all enerig i kroppen och sjunk ihop. En del ryttare tillämpar att ha en ständig rytmisk skänkelkontakt mot hästens sida, och lär in som ett kommando att så snart skänkeln släpper kontakten med hästen så ska hästen stoppa.
5. Ta ett tum grepp om manken: påminner hästen om föltiden då mamman tog ett grepp med käkarna om manken på fölet för att stoppa det.
6. One-Rein-Stop. Greppa med ena handen låångt fram på tygeln och dra tygeln långsamt men bestämt åt dig i en riktning som om du sätter en kniv i höften på dig själv. Hästen ska böja halsen så långt att den nosar på ditt ben eller din fot, och stå helt stilla. Det här måste tränas från marken och från stillastående uppsuttet, så att hästen har lärt sig att ge efter för trycket utan att göra motstånd. Tränas från skritt, trav och galopp. Väl intränat så kan one-rein-stop användas som en nödbroms i en krissituation och som lugnande medel för att få hästen ner i varv. Väl inövat så kan det också användas som avsaktning genom att man sträcker fram handen och bara tar ett litet tag i tygeln så hästen går ner i tempo, eller går ner t ex från trav till skritt. Innan hästen bli van, kommer den att gå runt i stället för att böja halsen. Hur fort den lär sig hänger mest på hur skicklig du är som tränare.
Ett talesätt om westernhästar: "You make him go, and let him stop".

Rida med fokus (svänga)

2012-12-28
I dag på en av mina ridrundor (det var Petras tur att bli riden i dag) funderade jag på det här med att rida med kroppsfokus. Att fundera är ju inte att vara Medvetet närvarande (mindfulness), snarare blir det att vara Medvetet frånvarande - och återföras till nuet bara när hästens beteende påkallade uppmärksamheten, till exempel genom att vilja gå en annan väg än jag tänkt mig. Nu till ämnet.
Rida med fokus enligt RIDHARMONI (som förresten har blivit registrerat varumärke):
1 Inled med att växla mellan Mjuka och Hårda ögon (Beskrivs i Sally Swifts bok Ett med hästen).
2 Styr hästen genom Koncentration på en i taget av följande hjälper: Fokusera med Blicken (långt fram, inte neråt marken), Fokusera med Naveln (kraftcentrum), Peka med Tåspetsen, Sänk hälen, Öppna med innerskänkeln, Lägg till ytterskänkeln, Slutligen Tygeln: höj innertygeln, lägg till yttertygeln mot halsen (neckreining).
3 Praktisera nu Separata hjälper genom att undersöka om du kan rida med enbart en av dessa hjälper. Börja med en enda (i ovan nämnd ordning), gå över till nästa (enbart), och till nästa... Om hästen inte förstår, eller struntar i dina hjälper tar du ett tydligt ledande tygeltag och prövar dig sedan fram igen.
4 Använd nu hjälperna i den ovan nämnda turordningen i tät följd så långt det behövs, men inte mera. Så snart hästen svara så belönar du med eftergift och blir neutral ikroppen. Till exempel: fokusera med blicken, följ fokus med naveln, peka med innertån och så vidare, så mycket som behövs. Är hästen mycket "döv" så får man gå igenom hela serien plus att ta ett tydligt ledande tygeltag.

Till
STARTSIDAN


Hovböld med snabbt förlopp

2012-3-9
Petrova var med på en rejäl uteritt i förgår, i går morse ömmade hon på vänster bak
och vägrade stödja på mera än yttersta hovspetsen. Ville mest stå still. Det visade
sig att hon hade en öm punkt i längst bak på yttre hörnstödet. Vi misstänkte hovböld.
Efter att ha konsulterat Birgitta Färnstrand "vår" hovvårdsspecialist på barfotahovar
beslöt vi oss för att låta den värka ut av sig självt (alternativet kunde ju ha varit
djursjukhus). I morse hade bölden fått ett utlopp i kanten av ballen, som ett horisontellt
snitt i huden, och vätska rann ut. På med jodopax, sen fick hon gå ut i hagen. Nu stödjer
hon ganska obehindrat på hoven.

Till
STARTSIDAN


Lastning av envist sto
2012-2-2
Anna, hoppryttare, med ett 5-årigt holländskt halvblodssto anlitade mig för hjälp med ledarskapsträning
och lastning. Andra gången jag var där ägnade vi oss först åt förberedande träning för att få hästens
uppmärksamhet, respekt och lugn. URL är min minnesregel. Sen tog själva lastträningen vid. Vi fick
hålla på länge och vi fick mycket och envist motstånd från detta vackra starka sto. Efter ungefär halva
tiden gjorde vi en paus för fika och hö. Både Anna och jag lyckades hela tiden behålla lugnet och agera
med envishet och konsekvens ("tryck och eftergift") även i lägen där det kändes helt låst. Efteråt bad jag
Anna att berätta hur det hade gått i fortsättningen. Här är hennes rapport:

"Allt har gått bra. Idag åkte vi för andra gången i väg och tränade.
Jag skriver en liten berättelse om hur allt gick till:
Jag är ägare till förmodligen ett av världens envisaste sto (kanske du Olle håller med till viss del i alla fall
och efter att bara ha haft henne i min ägo fyra månader, fick vi helt plötsligt problem med lastningen.
Från att från början gått snällt in i transporten började hon nu med att kasta sig ut på en gång, frysa fast på
rampen, till slut var det frågan om en total vägran. Vi provade i princip /allt/ för att få in henne, till ingen
nytta. Hon hade helt enkelt bestämt sig för att inte alls gå in i transporten. Det hela kändes som ett stort
svart moln, vi kom inte iväg till träningar och att äga en häst som jag inte kunde lasta, kändes helt enkelt
för djävligt. Efter några månaders desperata försök kände jag att jag behövde utomstående hjälp.

Jag kände att jag överlag behövde befästa mitt ledarskap med henne så först kom Olle och hade en
förmiddag med övningar i ledarskap för oss. Detta var väldigt nyttigt och vi fick övningar att träna på.
En vecka efter det tog vi i tu med lastningen. I hela tre timmar försökte Olle och jag få in henne i transporten,
mestadels jobbade vi med att hon skulle gå fram och genom att lägga ett spö på sidan markerade vi detta.
Allt gick väldigt lugnt till hela tiden, med denna häst kunde inget tvång överhuvudtaget komma på fråga.
Vi fick in henne två gånger. När hon stod inne sista gången med alla fyra fötterna sa Olle: "Nu får hon ledigt".
Vi sa åt henne att backa ut innan hon gjorde det själv. Det var viktigt att det senaste minnet för henne skulle
vara att kravet släppte när hon sagt OK och gått in. Nu hade jag fått se att jag måste hitta en balans mellan att
hon känner ett tryck men samtidigt går in av sin egen vilja.
Hästen fick gå in boxen och Olle åkte hemåt. "Egentligen skulle du träna lite även på eftermiddagen", sa Olle
till mig innan han åkte. Sagt och gjort, och döm om min förvåning för att 10 minuter efter det så stod hästen
lugnt inne i transporten och åt hö

Dagarna som följde tränade vi på att gå in och ut, försökte bara att avdramatisera det hela. Så tränade jag
ca. två veckors tid och nu har vi faktiskt åkt iväg till träning ett par gånger och det hela känns väldigt bra.
Det roliga är att efter att lastningen börjat funka så har även ridningen blivit bättre, det känns helt enkel som
att vi har mycket bättre kontakt nu, hästen och jag. Så tack Olle, utan din hjälp hade vi inte varit här.

Anna Pilvinen
Björklinge"

Lärdom:
1.Ta god tid. Jag anslog 3 timmar, innefattande planeringsprat, förberedande ledarskapsövningar, lastträning
 och pauser (en fikapaus och en minipaus för hästen).
2. Jag arbetar alltid tillsammans med hästägaren. Det var ju hon som skulle ta över sen.
3. Förbli lugn! Det lyckades vi med både Anna och jag.
4. Håll fast vid samma metod och var uthållig, även om det för en lång tid inte ser ut att lyckas.
5. Försök hitta ett delmål om det inte ser ut att gå ända fram. I det här fallet: hästen stod inne med alla fyra en
 kort stund. Då fick hon lättnad och vi avslutade.




Till
STARTSIDAN


Ledarskap ger lugn häst
2011-10-23
Rapport från en lycklig hästägare:
"Idag hade jag Olle Wåhlberg från RIDHARMONI som hade introduktion med mig och Doreén för våran
kommande NH
träning..Det var det sjukaste jag har varit med om!! Han gick in i hagen, satt lugnt på henne
repgrimman och gick
iväg..Efter bara några minuter följde Doreén efter Olle med ett jämnt
avstånd och gick fortare när han gick fortare och smög fram när
han smög fram..  Doreén stannade så fort han stannade och
följde minsta rörelse från Olle..Han stannade och stod stilla med henne ca 1,5m ifrån sig, vi stod
där i flera minuter och han gick igenom och förklarade övningarna
han gjort och meningen med dessa övningar.. Doréen bara stod där
efter en stund sänkte hon huvet, gjorde långa blinkningar och
började hänga med läpparna..Då insåg jag att det här är precis de hon behövde, hon stod i
princip och halv sov för hon kände sig trygg med Olle i rollen som
ledare.. Sen skulle jag då ta över och göra några av dessa ENKLA
övningar, allt såg ju så otroligt enkelt ut när Olle visade mig,
men var ändå som magi.. När jag då började gå och sedan stannade så klev hon rätt in
i min "privata zon" direkt och jag tänkte detta kommer
aldrig att gå.. Jag övade i ca 5 min och se på f*n hästen följde mig som hon
gjorde med Olle, men hon kom lite för nära ibland.. Jag blev helt
chockad och paff..Det är denna tekniken Doreén behöver, hon tycker det Är så
otroligt kul att jobba från marken OCH hon behöver en tydlig
flockledare.. Vid kl 18 åkte jag vanligt för att ta in henne för kvällen,
vilket jag fortfarande gör själv p.g.a. min egen rädsla som jag
behöver komma över..När jag tog in henne höll jag henne på långt grimskaft, hon
gick ca 1,5m bakom jag stannade efter vi gått bara en liten bit och
då va hon på väg förbi mig men jag hann med att korrigera henne
innan hon kom nära.. Jag stannade 5 ggr till på vägen till stalldörren, backade även
ett par gånger.. Ställde mig och pratade med Anna precis utanför
stallet och Doreén stod helt stilla.. Vi gick sedan in i stallet och
på stallgången där hon krånglat och inte alls velat stå sista
månaden stod hon helt stilla efter jag utförde de lugnande knepen
som Olle visade..Sååååååå otroligt skön känsla..
VI ÄR TILLBAKA!!!!"
Till
STARTSIDAN


Varför rida bettlöst?
2011-8-11
Bett + nosgrimmor = sår i munnen!
Enligt aktuell forskning har 90% av alla hästar som rids med bett, sår i
munnen. Kan vi rida utan bett? Åtminstonen rida bettlöst när inte
kravet på bett finns (på tävlingar). Våra tre araber rids mestadels med
sidepull. Alltid på turridningar. Kontrollen och säkerheten är lika stor som om
vi skulle rida med bett. Westernridna hästar tror jag inte så
ofta har sår i munnen även om de rids på bett. Dels för att de
inte har en nosgrimma som låser fast bettet, dels för att de oftast
rids på lösare tyglar.
Läs forskningsrapport


Till
STARTSIDAN


Björnspår
2011-6-1
Tillbakablick.
Nu är sommarn här och med den knotten och myggen. Många härliga vinterturer kan jag se tillbaka på, och
ofta har jag sagt: "...och tänk på att vi slipper myggen". En lite häftig upplevelse hade vi i vintras, i mars då
snön fortfarande låg kvar med en stark skare och nysnö uppepå.Vi fick se färska björnspår. Leila var ute på
hundpromenad på skaren i härligt solsken på gärdet strax nedanför vår gård. Ett spår gick spikrakt tvärs över
hennes gångriktning. Björnspår?! Det visade sig vara björn. Det fick vi bekräftat när länsstyrelsens
rovdjursenhet sett bilderna vi tog. Jag tog en ridtur senare samma dag och såg flera spår på vår vanliga
ridslinga. Vad skulle jag göra om vi mötte en björn, jag och Boracha? Det enda jag kunde tänka mig var att
andas lugnt och hålla hästen stilla, eller lugnt vända helt om. Absolut inte fly. Jag läste att en björn kan komma
upp i en hastighet av 50 km/tim. En riktig sprinter. Boracha kommer upp i 40 i snabb galopp. (jag har nyss
kollat med min nyinköpta gps).
Bilderna visar spåren av brunbjörn samt spår av grizzlybjörn som jag fotograferade i Montana.
brunbjörn
grizzly

Lastning
"Hej
För en tid sedan var du i Heby och
hjälpte oss med lastträning av
våran ponny, det är knappt jag
vågar skriva detta men TACK,
tusen tack. Det har gått jätte bra
inget krångel alls nu på slutet och
han går rätt in i transporten. Vi är
så glada!!!
Med vänlig hälsning

Anne-Louise Malm"


Lastningsråd per telefon
2011-5-17
I enstaka fall kan lastningsproblem vara enkelt avhjälpta, i det här fallet genom telefonrådgivning:
"Hej Olle!
Jag ringde till dig i fredags och behövde lite tips gällande lastning av min häst. Problemet var att när jag ska
lasta själv så får jag med mig honom in, men jag kan inte stänga bakom honom, jag står ju då framför
bommen, och när jag ska gå bak för att stänga följer han lugnt och fint med mig ut igen, fast det inte är
tanken. Om flera personer ska hjälpa till blir han bara stressad, och vill då inte in alls.

Du tipsade då om att jag skulle gå in bredvid honom, på hans högra sida för att kunna stänga bakom honom
utan krångel.

Jag provade att lasta så, när jag pratat med dig, och det gick helt utan problem, på en gång! Jag stängde, åkte
en sväng och provade när jag kom hem att upprepa samma procedur igen, och det gick lika bra då.

Jag vill tacka så mycket för din hjälp och hoppas att det ska fungera i fortsättningen nu! (annars hör jag av
mig igen!)

Hälsningar
Pia Vidin, Kungsör."

Till
STARTSIDAN



Lastningshjälp
2011-3-26
Matilda, en hoppryttare med halvblodsvalack, hade fått svårighet med lastningen så jag åkte dit och vi hade
ett par träningstimmar tillsammans. Hon vill kunna lasta själv utan krångel för att kunna åka till ridhuset för sin
hoppträning två gånger i veckan. Både den inledande horsemanshipträningen och själva lastningen gick väldigt
bra, och vi nådde målet att Matilda skulle kunna lasta helt själv genom att "skicka in" hästen. Jag var själv
nöjd med att allt gick enligt planerna och med min vanliga metodik. Här är Matildas referat:
"Jag och min häst Figge hade svårt med lastningen.

Så jag tog hjälp av Olle som kom ut till mig och lärde mig först lite om horsemanship och berättade hur man
skulle tolka hästens signaler och lära sig arbeta på rätt sätt så hästarna förstår.

Sen gick vi vidare till lastträningen och då hade vi hö längst inne i transporten. Först ville inte Figge gå in så då
hade Olle ett långt pekpinne(spö) i handen som han bara lag på Figges rumpa så att han skulle vara i rörelse
hela tiden. Om han svängde ut på sidan om transporten fick han bara gå rakt över rampen och sen lag vi en
liten volt och provade på nytt. Sen fick vi in honom att jag gick in med honom och sen skulle jag bestämma
när vi backade ut så jag hade kontroll. Sen efter några gånger kunde jag skicka in Figge helt själv med hjälp
av en pekpinne som jag bara duttade lite på hans rumpa och visade vägen in med handen.

Denna träning har hjälpt oss otroligt mycket och nu kan jag åka helt själv med min häst och är inte beroende
av någon och om han skulle vilja bråka lite så vet jag exakt vad jag ska göra.

Matilda, Tierp Brusboskogen.blogg.se"


Till
STARTSIDAN


Kontrollerad rädsla
2011-1-13
Vad gör man med barfotahästar när det är svårt underlag, knöligt,
halkigt? Man får ta det lugnt, vara beredd att sitta av och leda om man
är på uteritt. Annars är det ridbanan som gäller. Där kan man göra
mycket, även med snötjockt underlag. Till exempel STÖRNINGSTRÄNING.
Lägga på presenning på hästen, släpa skramlande saker i rep efter
hästen, släpa presenning vid hästen, gå under hängande plastremsor,
tränga sig under hängande presenning, kasta hopknycklade plastsäckar
till varandra på hästryggen. Som man säger: "endast fantasin sätter
gränserna". Ge hästen lagom stora utmaningar - så att han blir lite rädd
först men kan kontrollera sin rädsla med hjälp av ryttarens lugn. Tjata
på med samma sak tills hästen blir närmast uttråkad och likgiltigt. Det
här är ett viktigt säkerhetsarbete. Att få sin häst att kontrollera sin
rädsla och flyktinstinkt och inte gripas av panik. Höja paniktröskeln. Vi ska också
leja barnbarnet Andreas
att komma och köra fyrhjuling som störningsträning.


Störningsträning: Linnea tränar Petrova att kontrollera sin flyktinstinkt bland fladdrande plastremsor.


Störningsträning 2: Andreas kryssar mellan hästarna

Till
STARTSIDAN


Turridning - deltagarrapport
2011-1-13


"Årets julklapp 2010!

En vindstilla dag i slutet av december kom vi till Olles gård i västmanland. Tre nyfikna arabhästar stod och väntade på oss och Olle såg till att vi fick den häst som passade bäst. Jag, som har ridit i över trettio år, och min sambo som är helt ny på hästryggen. Denna ridtur var en julkapp från mig till oss båda.

Först tränade vi start och stopp på ridbanan med grundläggande hjälper för western disciplinen. Jag hade aldrig tidigare ridit western och blev glad över hur känslig och lyhörd min fina Rafiq var, och hur bra min sambo kunde styra Petra i både skritt och trav. När Olle försäkrat sig om att allt fungerade med balans, start och stopp, gav vi oss ut i en underbar skog med snötyngda träd där de glada barfota hästarna glatt pulsade fram i snö som ibland gick dem ända upp till magen.

Olle kunde lätt ge oss personliga instruktioner och rida bredvid oss för att se att allt gick bra. Hästarna var mycket lydiga och kändes trygga, och gissa om det var underbart att ta några långa lugna galopper, och se hur min sambo välbalanserat, med ena handen på hornet, ”knoppen” på westernsadeln, flög fram över snön för första gången i livet, helt trygg och välbalanserad, på en glad, lydig arabhäst i en bekväm, och för nybörjaren mycket trygg och lättriden westernsadel!

På hemvägen var det tre glada avslappnade ekipage som pulsade fram i snön medan Olle pratade igenom ridturen och hästarnas reaktioner med oss. När vi släppte hästarna i hagen fick vi också tillfälle att se och lära oss litet om hästarnas eget sätt att kommunicera, och vi skrattade gott åt Olles fina häst som tydligt visade sina två kompisar att människorna, dem hade hon första tjing på!

Sedan var det dags för en trevlig fika och en stund framför brasan för att tina upp fötterna. Vi talade om hästhållning och livet med Olle och hans trevliga fru, och passade på att skämma bort deras lilla hund som var en kavat liten dam som var mycket medveten om sin charm.

Vi vill verkligen tacka för denna underbara dag och hoppas att vi kan komma tillbaka till våren och rida igen. Vi vill verkligen rekommendera Olles koncept till alla som tycker om hästar, oavsett ridvana eller disciplin. Vi tycker att det var en mycket fin helhetsupplevelse och det är fantastiskt att en vuxen nybörjare efter bara en kort stund klarar av att rida ut i den underbara naturen runt Olles gård, helt själv och på en pigg, lyhörd, lydig och välutbildad barfota glad arabhäst!

Många hälsningar från Mia Enelid i Rasbokil, Uppsala."




vintertur

Till
STARTSIDAN


Montana 6
januari 2011
RIDNING I KLIPPIGA BERGEN

Min drömresa gick till Montana, till en liten ranch i blackfeet-reservatet, mellan prärien och Klippiga bergen. Nära den kanadensiska gränsen.

Från Sala var vi två westerninspirerade gubbar som en septembermorgon 2010 tog tåget till Arlanda för att flyga till Montana: Bosse Kallerman, redan skrudad i cowboyjacka med fransar, och jag med westernhatt av rätt stuk. Det här var en resa jag drömt om länge. Som gammal indian- och cowboyromantiker och hängiven ryttare sedan länge var det här ett måste för mig, och varför vänta längre när man redan är 72.

Första veckan tillbringade vi på Chuck De Boo´s ranch i Birch Creek, belägen på prärien nära Klippiga bergen, inom blackfeetindianernas reservat. Ranchen har hästar och boskap som mestadels strövar fritt på flera tusen acres (tunnland) betesmark. Ett 25-tal ridbara hästar fanns hemma på ranchen, men betydligt flera var utspridda på prärien där de födde sig själva på det magra präriegräset större delen av året. Chucks boskapen bestod av c:a 450 kor av rasen Angus Aberdeen, som betade på prärien tillsammans med andra ranchers boskap. Boskapsridningen vi deltog i bestod i att avskilja Chucks kor från de övriga med hjälp av både brickorna i öronen och bränn- eller frysmärkningarna med ranchernas märken.

Chuck är halvindian, hans mor Pat kommer från blackfeetstammen. Vår lilla grupp av svenskar stannade en vecka hos Chuck och hans familj. Vi deltog i boskapsdrivning på ranchen och vi tog en flera dagars tur uppe i bergen. Prärien kändes oändlig när man satt på hästryggen och såg ut över de mjuka gräskullarna. Himlen kändes så stor som jag aldrig upplevt den. ”Big Sky Country” är också beteckningen på Montana, vilket står på bilarnas nummerplåtar. Jag njöt i fulla drag av att vara mitt i "cowboy country" och kände mig helt hemma på hästryggen. Samtidigt var det en overklighetskänsla: finns det här i verkligheten, inte bara på film?

Turen i bergen innebar många timmars ridning varje dag med två övernattningar i tält. Vi fick låta hästarna vada över flera vattendrag, creeks. och när det blev brantare uppför fick man rida på smala stigar eller klipphyllor efter bergssidorna med branta stup nedanför. Hästarna var väldigt säkra på fötterna, så ryttarens viktigaste uppgift var att själv sitta i balans för inte störa hästens balans.

Hästarna var araber och quarter, de flesta en korsning mellan de två raserna. Arabinslaget ansågs vara viktigt för att få hållbara hästar. De flesta hästarna var barfota i likhet med våra egna tre arabhästar hemma i Möklinta.

Andra veckan på resan lämnade vi Montana och åkte många mil i minibuss på slingrande vägar och korsade bergen och kom över till västra sidan av Rocky Mountains, till staden Pendleton i Oregon.

"Pendleton Round up" var en upplevelse av det mera spektakulära slaget av indian- och cowboykultur. Det var 100-årsjubileum för den traditionella storsamlingen med westernparader, rodeos och indiansk kultur med danser, riduppvisningar och marknader.

På hemresan var flera av oss övertygade om att vi bara MÅSTE återvända - till Chucks ranch, till prärien och till bergen i Montana. Men det är väl ofta så den känner, som gjort sin drömresa. Pat, den gamla indiankvinnan, betydligt äldre än mig, sa till mig: ”Olle, are you coming back soon? You know, you won't be any younger”. Att komma hem kändes inte dåligt heller, och att sitta upp på min egen häst, ganska lik den jag red på i Klippiga bergen och på prärien i Montana.
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN


"Vänta!" - viktigt träningsord
2010-12-10
Jag hade Grundkurs i helgen.Vid det inledande startfikat och teorigenomgången började jag fundera (tänka
högt) omkring vad som just nu känns som det allra viktigaste träningsmomentet. Det växlar från tid till tid vad som
känns mest aktuellt. Ibland har det varit hästens respekt för vår privata zon, ibland är det att vi ska ha rätt timing
när vi ger eftergift eller när vi korrigerar. Just nu är det viktiga ordet VÄNTA! Om hästen respekterar oss som
ledare så väntar den på vårt initiativ. Självklart är det inte frågan om någon superdisciplin där hästen i alla lägen
står i "givakt" och väntar på kommando. Men i många lägen är det både en säkerhetsfråga och en trivselfråga att
hästen lärt sig Vänta. När vi ska ta hästen genom en grind får han inte rusa i förväg utan ska lära sig att stå stilla
och vänta. Man ska ta för vana att ofta säga (eller bara visa med kroppspråk) att hästen ska stå stilla och invänta
vår klarsignal. Samma sak när vi ska sitta upp på hästen: Vänta! (jag säger ordet ofta). Eller jag säger "Ståå
lugnt". Samma sak när vi kommit upp på hästryggen, då ska inte hästen börja gå förrän vi ger klarsignal. Hästen
ska stå stilla med alla 4 medan vi gärna bör sitta och krångla lite extra på hästryggen, kolla att allt är med, lyfta
på tyglarna, slappna av, gärna räkna till 50, sjunga en käck sång (nej nu går jag för långt!). Först när hästen har
gett upp hoppet om att vi ska rida i väg, först då är det dags att ge klarsignal. Det här som jag sagt gäller ett
träningsprojekt. Självklart när jag har en häst som vant sig med att invänta min signal, så kanske jag bara låter
den stå stilla några sekunder innan vi går iväg. Vardagsträning: varje gång du får hästen att vänta så stärker det
ditt ledarskap. På bilden (hittade ingen dagsfärsk bild) ska Kristina ta tre hästar igenom grindhålet, och hon säger
åt dem att vänta och slappna av ett ögonblick innan dom får gå igenom.
Jag ska återkomma till temat Vänta och värdet av att göra Mikropauser när vi tränar nya saker med hästen.
Olle Wåhlberg

Vänta!

Till
STARTSIDAN


Kurs i Basic Western

2010-11-6
Strålande förvinterväder. Fruset igen på ridbanan. Lektioner i westernridning med två deltagare. En av dom
hade egen häst (korsning fullblod/halvblod), den andra red på Petrova, vår lilla 8-åriga arab. Något av innehållet:
grundmomenten från marken (ni vet: sänka huvud, böja hals, flytta baken, backa, passivitetsträning). Sedan
uppsittning: bending (hästen ska går runt i liten volt, böja halsen och samtidigt sänka huvudet. Att styra hästen
på westernvis, med två händer (kombination av ledande tygeltag och neckreining)
övertydligt i början för att lära
hästen och ryttaren,
så småningom också pröva att styra med en hand, sedan mera osynliga hjälper. Styra med
kraftcentrum ("ki", eller "chi"), rikta kraften. Göra bra stoppar. Vi red mycket mellan koner (dunkar i vårt fall). Tre
olika sätt att kryssa mellan konerna: 1/ med hästen böjd runt innerskänkeln ("som ett tåg"), 2/ zig-zag linje
medhästen rakställd, svänger genom att flytta framdel ("svänga som en tanker") 3/ passera mellan konerna
på"flera spår" dvs hästen går sidvärtes (ung som skänkelvikning) mellan konerna.Det var ett axplock av det vi
hann med på två timmar.Jag har genomgående skrivit "Vi red...". Det stämmer, för jag rider alltid själv med när
jag håller lektion. Lättare att visa på egen häst än att bara prata.Just nu när jag sitter vid datorn och nyss har
skrivit ner det här referatet så dimper det ner ett mail med meddelande om ett inlägg i Gästboken:
"
Vilkentoppenpedagog du är! Dottern var såå glad när hon tränat idag.Tackar!
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN


Montana 5
Ridresa i Klippiga bergen
2010-10-23
De Boo`s Ranch i Pine Ridge, Montana, var huvudmålet för vår ridresa.
http://www.netclique.net/DeBoo/ranch.html
Där hade vi vår bas för ritterna ut på prärien och upp i bergen. Familjen de Boo: Chuck,
Cary (Chucks fru) Louis
(Chucks far, vars farfar invandrat från Belgien), Pat (Chucks mor, blackfeet indian) och Chase (hemmavarande
sonen 10 år). Ranchen föder upp boskap, Angus Aberdeen, och hästar, arab och quarter. Kor och kalvar och de
c:a 100 hästarna strövar fritt över ett stort område. De hästar som fångades in var välhanterade och lätta att rida,
även om ingen där direkt talade om horsemanship, så upplevde jag deras hästhantering som mycket i linje med
min grundsyn och sk Naturligt ledarskap. Ranchens betesmarker är över 4000 acres (ung. = tunnland). För mig
som kommer från de västmanländska skogarna kändes det som oändliga vidder med gräsbevuxna kullar med
Klippiga bergen som en blå fondvägg.


chuck
Chuck med hästar och en av hundarna av rasen Blue Heeler

Pat
Pat, Chucks mor, indian av Black Feet-stammen

chuck?louis
Louis (med packhäst) och Chuck. "The Rockies" i bakgrunden.

Till
STARTSIDAN


Montana 4
Grizzlybjörn på nära håll

2010-10-17
På hemväg från turen uppe i bergen (Rocky Mountains, jojomen!) neråt slättlandet igen, hände något som först
efteråt kändes dramatiskt. Jag fick syn på björnspår i den mjuka leran invid skogskanten. Jag satt av från hästen
och fotograferade spåren på nära håll. Det var spår av grizzlybjörn fick jag veta av Chuck efteråt (den liknar en
människofot i formen och klorna syns tydligare än i ett spår av svartbjörn). Något annat som jag först efteråt fick
veta, var att de andra hade hört björnen ryta inne i skogen. Jag som hör lite dåligt hade inte alls hört det. Där satt
alltså mina kamrater, färdiga att ta till flykten på hästryggen, medan jag, intet ont anande, var upptagen med att
föreviga spåren av grizzlybjörnen som hördes ryta alldeles i närheten. En obetalbar replik fälldes efteråt av B (som
är något yngre än mig): "Det är väl bara naturens ordning, dom gamla och handicappade blir tagna först". För att
påminnas om att jag klarade mig bär jag nu alltid en björnklo i ett band runt halsen.
Olle Wåhlberg

björnspår

Till
STARTSIDAN


Montana 3
Ridning i Klippiga bergen

2010-10-9
Jag har nyss kommit hem från en ridresa i Klippiga bergen. Hästen jag red på var barfota, liksom ett
flertal av de övriga hästarna i gruppen. Marken på dom slingrande zig-zac-stigarna uppför och nedför
branta berg gjorde verkligen skäl för namnet Rocky Mountains. Visst var hovarna lite trasiga och
kantstötta. Och visst lämnade hov-vården (eller bristen på) en del övrigt att önska, och jag har abslut inte
detta som ideal
, men ingen av hästarna visade hälta eller tvekade att gå fram på det steniga underlaget.
Vi här hemma har ju mera tid att ägna oss åt hovvård när vi bara har tre hästar. Våra tre arabhästar
gårbarfota. Vi är övertygade om att våra hästar mår bäst av att inte ha järn under fötterna. Vi sköter hovarna i
enlighet med den s.k. Vildhästmodellen. Det är den som tillämpas av SANHCP (Swedish Association of
Natural Hoof Care Practitioners).
Polishästar, kan dom vara barfota? Svar Ja. Läs berättelsen om de 36 polishästarna i Houston,Texas,
som går utan skor, på alla underlag: "The entire Houston Mounted Patrol are now all barefoot with the wild
horse trim. All 36 horses! Thriving. Healthier than ever. And working on concrete, asphalt and marble all
day every day! That pretty well shoots holes in the theory that all horses cannot
go barefoot. All of theirs did."
Olle Wåhlberg


Till
STARTSIDAN


Montanaresan 2
"Join up" i en hästflock
2010-10-1
När jag satt till häst första dagen och såg ut över det vida landskapet
tänkte jag att det här är hundra ggr häftigare än jag föreställt mig -
det ÄR som på film!. Nu när jag är hemma och rider egna hästar är jag
också väldigt nöjd. Vår natur och våra fantastiska hästar vill jag ändå
inte byta bort mot låtsas ranchliv i norra montana. Men då, då var vi
tre gubbar som bestämde oss att åka tillbaka. Någon till och med lekte med
tanken att köpa ett ställe och bosätta sig. Chuck behövde också en del hjälp om man ville komma igen
till ranchen, dels av en snickare, det är inte jag, dels av någon som  kan sätta i gång med en
del unghästar (det kunde vara jag).
När vi skulle rida iväg första dagen fick jag en
"green horse" mig tilldelad, för att jag hade berättar att jag rider mycket och tränar häst. Det
gick bra. Den kändes som Boracha när hon var unghäst. Chucks hästar är
korsningar mellan quarter och arab. Dom är hanterade med
en självklarhet och ett lugn som får dom att respektera människans ledarskap.
Första dagen på ranchen fick jag användning för
mitt kunnande i horsemanship. En av hästarna ibland dom 20-tal i
inhägnaden var svår att få tag på (han var den enda med grimma på sig,
ett tydligt tecken). Den som skulle rida honom lyckades inte ta fast
honom. Jag erbjöd mig, och tog ett rep och gick ut i hästflocken. Snart
var vi överens om, han och jag (Houdini kallades han) att det var honom
jag fokuserade på, och det var vi två som skulle spela spelet. "Join up"
heter det, när man i en rundpaddock driver en häst ifrån sig, tills den
börjar visa intresse för "förhandling", då minskar man pressen och så
småningom "bjuder man in" hästen till att komma till sig och därigenom
få bekvämlighet och lugn, få vara ifred. En fungerande paradox är det ju
- att driva bort hästen för att den skall komma. Nu gjorde jag något jag
aldrig gjort förr. Att göra join up med en häst mitt i en hästflock
(större än den jag har med bara tre hästar). Jag drev honom framför mig
med lugna och raska steg bland dom andra hästarna, omväxlande med att
stanna upp och slappna av så snart han visade tecken på att stanna. Så
småningom stod han stilla medan jag gick fram till honom. Jag tog tag i
grimman, blixtsnabbt rusade han iväg. OK, då får jag alltså inte röra grimman
utan försöka sätta i rephaken utan att ta i grimman. Leken fick börja
på nytt och den här gången tog det kortare tid att få honom att stanna.
Jag rörde inte grimman utan smekte honom på halsen och manryggen medan
jag omärkligt kopplade fast den öppnade haken. Nu var det klart. Houdini
fick gå ifrån mig om han ville så långt repet räckte. Nästa dag gjorde
vi om samma procedur, men då gick det fortare. Tredje dagen kunde
ryttaren själv gå fram och ta honom.
Olle Wåhlberg

join up

Till
STARTSIDAN



Montanaresan 1
2010-9-22
Nyss hemkommen från ridresa i USA. Upplevelsen är svår att förmedla, åtminstone nu dagen efter
hemkomsten, men jag kan i alla fall säga att jag är väldigt nöjd med resan. Här finns en resedagbok som
Katrin skrivit. Det är hon som ordnat resan.
Olle Wåhlberg

montana

chimney rock

Rockies


Till
STARTSIDAN


Om trygghet, andning och att vara en tydlig ledare
2010-6-23
Min dagboksanteckning i dag blir ett citat från en kursdeltagare:
"Hej Olle!
Precis som du önskat så kommer här lite feedback.Jag är väldigt nöjd med vår dag med dig. Kursen
uppfyllde alla mina förväntningar och jag fick en större förståelse för vår häst, och hästars naturliga
beteende över huvdet taget.Jag fick bekräftat att jag hade varit inne på rätt spår - rätt sätt att tänka - redan
innan men saknade kunskapen.Bra övningar, du förklarade bra och gav uppmuntran och beröm på ett bra
sätt. Aldrig kände jag att några frågor var dumma, eller drog mig för att fråga om något. Prestigelöst och
avslappnat! Jag blev inspirerad och vill lära mig mer, mycket mer! Den största behållningen är förstås att vi
numera kan ta in henne från hagen utan problem, men jag känner också att jag är lugnare och säkrare.
Tänker på andningen och på att vara en tydlig ledare. Hjälpa hästen genom att vara en tydlig och trygg
ledare. Är jag trygg blir hästen trygg.Jag förstår nu att hästar beter sig som de gör för att de är i enlighet
med deras natur, de har ingen personlig agenda. Och det är viktigt. Många förstår inte detta, utan tar det
personligt om hästen beter sig underligt (underligt för oss, inte för dem ...)Dagen efter tog jag en lång
ridtur och det gick bra, vi t.o.m galopperade utan problem. Med mig har hon ju aldrig stuckit iväg
dock.Nästa gång du kommer till oss skulle jag gärna få tips och råd om hur man kan träna henne så att
hon inte behöver vara så "tittig" och rädd när man rider ut. För trots att hon nästan står och sover i
paddocken och boxen, så blir hon ganska mycket på tårna ute. Särskilt om man rider på något nytt
ställe. På återseende och tack för senast Varma sommarhälsningar från Lisa (från "Fröslunda-gänget")"
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN



Rapport från kurs

2010-6-18
"Hej Olle!
Det var så trevligt och lärorikt att träna för dig. Vi har fortsatt att träna varje dag med vår Nordis (Helena),
men hon är så lyhörd och lättlärd att nu kan hon alla övningar själv, jättekul!
Även i hagen har det gått mycket bättre, igår t ex så stod hon kvar och jag kunde närma mig sakta
samtidigt som jag berömde henne för att hon var så duktig. Jag klappade henne först innan jag satte på
grimskaftet. Det var en härlig känsla. Jag förstår att jag kanske vissa dagar måste "valla" henne igen men
det gör inget. Ingen dag har det tagit mer än 15 min att få henne att ge sig. Toppen!
Vi kommer med säkerhet att höra av oss igen för lite fortsatt träning.
Med vänlig hälsning
Karin Nilsson, Fröslunda"
En glädjande rapport från en kurs och träning på "bortaplan"."
Olle Wåhlberg 


Till
STARTSIDAN


Hur vi motiverar hästen

2010-4-14
Hur motiverar man ett rovdjur, hur motiverar man ett bytesdjur? I vår träning motiverar vi hästen att göra
rätt genom att belöna med lättnad, eftergift, lugn, att få vara i fred etc. Hästen är ett bytesdjur, människan
(och hunden) är rovdjur. Ett rovdjur vill ha byte för att föda sig, ett bytesdjur vill ha lugn och säkerhet för att
överleva och föda sig. Som bytesdjur har hästen en stark flyktinstinkt, det har varit artens livförsäkring för
att snabbt komma undan rovdjur. Men lika fort som hästen måste fly, måste den också kunna ställa om,
lugna ner sig och koppla av för att kunna äta och vila. I vilt tillstånd betar hästen 14-18 timmar per dygn.
Som bytesdjur måste den alltså ta varje tillfälle att koppla av. Som skydd har den då sin flock, och
flockledaren. Säkerhet och bekvämlighet är ledorden. Detta använder vi i vår träning av hästar. Att ge
lättnad och bekvämlighet är det vi använder som belöning när hästen gör det vi ber den om. Vi kallar
principen "Tryck och eftergift". Exempel: om jag vill att hästen ska backa så kan jag till exempel trycka
med fingertopparna på bringan eller lägga ett tryck i grimskaftet eller vifta med ledrepet. I exakt det
ögonblick som hästen börjar ta ett steg bakåt så ger jag lättnad, bekvämlighet, genom att jag släpper
trycket, låter repet sjunka, slappnar av själv, andas ut. Jag signalerar till hästen att det är lugnt och
bekvämt - hästens idealtillstånd. Principen Tryck och Eftergift går igen även från hästryggen oavsett om
jag ska svänga, stoppa, byta gångart, backa eller till exempel göra sidvärtesrörelser. Varje ridpass
kommer att bestå av hundratals, kanske tusentals små moment (så småningom helt osynliga) med Tryck
och eftergift. Principen T&E. kan också översättas till "Be, Få, Tack".
Olle Wåhlberg


Till
STARTSIDAN


Lastningsträning
2010-4-7
Glädjande rapport om f.d. svårlastad häst.
"Hej!
Och tack för senast! Vi kom iväg utan problem faktiskt,
du var här på onsdagen, to, fre lö tränade sambon och jag,
att gå in och ut på halva rampen och in igen. Hon har krånglat väldigt lite.
På söndagen gick hon in direkt och sambon behövde inte göra nåt.
Och likadant när vi skulle åka hem från träningen, så gick hon in på en gång
utan att vi behövde göra något!
Sen har vi inte lastat nåt mer sen i söndags, vi får väl prova snart igen,
det kanske är säkrast?"
Det här var en häst som vägrat att gå på transporten. Jag var dit och tränade vid två tillfällen. Träningen
gick till på så vis att jag visade ledarskapsövningar på hästen, därefter tog hästägaren över. När hästen
blivit uppmärksam och respekterat vad vi bad den om, först då tog själva lastningen vid. Vi gjorde likadant
dvs jag visade först, sen fick ägaren ta över. Ledarskaps övningarna tog c:a en halvtimme, lastningen lite
längre tid, men då ingick också en paus i boxen för hästen innan vi gjorde en repetition av lastningen på
exakt samma sätt. Det kunde ha tagit mycket längre tid det måste man vara beredd på. Det här var andra
gången jag hjälpte till att lastträna. Efter första gången gick det inte så bra, så vi bestämde därför en
träningsträff till.
Grundinriktningen som jag hade var
1 att hästen skulle vara uppmärksam och följsam, respektera privat zon, stanna när ledaren stannar.
2 att hästen skulle ha framåtbjudning och "vara i arbete" när den var utanför transporten.
3 att hästen fick backa extra mycket när den valde att backa för att komma undan lastningen
4 att ledaren gick före hästen med ganska långt rep, med ett måttligt tryck i repet. Om det behövdes d
rev
medhjälparen på bakifrån med pisk (bara genom att störa, dutta på baken). Timing! Lättnad och
micropaus så snart hästen gått framåt.
5 så snart hästen gått in bad vi den den backa ut igen. Efter en micropaus fick den gå på igen. Tills den
sjävmant stod kvar inne i transporten. Då fick den smekningar och godis och bara stå och hänga.
6 Repetition! Det blev nog mer än 10 ggr på och av.
7 Till en början undvek hästen dels genom att gå åt sidan. Då fick den gå över rampen tvärs över. Dels
undvek den genom att backa, då fick den backa extra mycket. Lugnt och fint, bara som ett arbete, inte
som en bestraffning.
8 Det kanske viktigaste är att man själv håller sig lugn. Kolla att man andas lugnt. Och att man inte får ha
någon tidspress - det får ta den tid det tar. Lugn och uthållighet!
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN

Bra ledarskap - sköna hästpromenader
2010-2-1
Mailrapport som värmde i vinterkylan:
"Hej Olle, Linnea från Västerås här. Jag vill tacka dig för alla kloka råd, filosoferingar och stödet vi fick på
kursen i tisdags. Det var en härlig känsla att få bekräftat av dig att vi var på rätt väg! Jag tycker det känns
så bra nu när jag tränar med Hexo, dels för att självförtroendet ökade i och med att det vi gjort hittills
faktiskt varit bra, och dels för att du fick mig att känna att det är helt i sin ordning om det inte blir perfekt
alla gånger, man får ju fler chanser. Ditt råd om att hans position ska vara så att hans öga är i höjd med,
men inte framför min axel, blev succé, vi trivs båda två med det och promenaderna har blivit sköna
avslappningsövningar istället för en träningslektion. "Ollepinnen" är också integrerad i vissa övningar och
det gick bättre nu när man fick en 45 cm längre arm att visa vägen med. Tack igen Olle, det var verkligen
en kanondag och jag ser fram emot nästa gång vi ses. Min tränare Lina hälsar också, hon tyckte precis
som jag, att det var väldigt givande. Jag tror att hon också kan tänka sig att följa med till Möklinta någon
gång till våren.Ha det gott, så ses vi!"

Några dagar senare kom ett nytt mail:
"Hej Olle! Vi har haft kurs i akademisk ridkonst i två dagar, så nu är jag helt slut i huvudet, men hjärtat är
stolt! Hexo stod som ett ljus bland alla hästar, människor och hundar inne i ridhuset och det var den mest
fantastiska känslan! Efter vårt ridpass fick vi särskilt beröm för att han direkt slappnade av och lugnt
lämnade ridhuset bakom mig på lång lina, Jättestolt är jag!!! Det är som om vi ÄR mer HOS varandra nu
och han ser på mig och liksom gör som jag gör, mer aktivt nu. Det känns verkligen som om jag når fram
utan någon "dimma" mellan oss, och det är helt enkelt toppen. I morgon ska vi rida ut för första gången
och det ser jag fram emot. Spännande!"

Nästa mail:
"Hej igen!Det gick bra med uteritten".
Olle Wåhlberg
Olle Wåhlberghexo
Linnea med Hexo, 4-årig frieserhingst
Till
STARTSIDAN

Rida i harmoni
2010-1-16
Måste få skryta lite om vår minsta arab Petrova. Jag tog en ridtur på henne i dag i ett härligt vinterväder. Det var hennes tur att prövas ensam på den runda som vi brukar ta med våra ridgäster på turridning. Jag ville testa att rida en häst i taget men göra ungefär samma saker med alla tre. Petrova är en underbar liten häst. Hon behöver lite extra uppmuntran ibland när hon inte får gå i sällskap. Det blir ju som att gå först. Enklast för henne är ju annars att gå efter Boracha, ledarstoet. När hon tvekar att gå vidare (av anledning som man inte alltid förstår) så gäller det att fokusera och driva på lämpligt sätt, det kan t ex vara att ge några klappar på rumpan. Det jag uppskattar hos Petra är hennes mjuka kontrollerade gångarter. Att på uteritten kunna galoppera i lugn takt utan att behöva hålla hårt i tyglarna, det är vad jag kallar Rida i harmoni . Förresten hade jag inte tyglar på henne i dag utan bara vanlig grimma och rep. Vårt mål är ju att kunna rida hästarna med lätta hjälper, och det får man ju testa när man rider i vanlig stallgrimma.
Olle Wåhlberg
 

Till
STARTSIDAN

Närhet och beröring -  en del av ledarskapet
2009-12-25
Om man säger att hästens respekt för oss är en viktigt sida av ledarskapet, så är närhet och beröring en lika viktig sida. Det är andra sidan på myntet. Vi vill ju att hästen ska ha det skönt och bra tillsammans med oss. Beröring är ju viktigt för oss människor. Huden är vårt största sinnesorgan och vid beröring frigörs oxytocin, som är ett "lugn- och ro"-hormon. Det är troligt att något liknande sker hos hästar när vi stryker och smeker hästen på ett lugnt sätt. Att klatscha hästen på halsen efter ett träningspass är troligen inte något som hästen uppskattar. Däremot att få en stunds "taktil massage". Har man ont om tid (och dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt med hästen) så kan man alltid gå ut i hagen, sätta på grimman, och stå en stund och borsta eller smeka hästen. Sen tar man av grimman och går därifrån. Då har man investerat i tillit och vänskap. Hästen kanske också blir lite snopet förvånad över att "infångandet" inte följs av ett träningspass.
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN

Behöver hästen uppfostras?
2009-12-14
Måste hästar uppfostras? Måste man lära dom ett gott uppförande? Ja det tror jag. Vi kan ha olika uppfattning om vad som är ett gott uppförande eller inte
hos våra hästar, men det finns vissa saker som jag anser vara absolut Nej, Nej.  Det första är om hästen går in i min "privata zon", till exempel om den promenerar rakt fram till mig och puffar mig i bröstet, eller om den tränger mig så att jag måste flytta på mig. Det är ett absolut Nej. Då tillrättavisar jag hästen med samma sorts kroppspråk som ledarhästen i flocken använder. Jag använder så starka medel som behövs, varken mer eller mindre, precis som ledarhästen gör. Och när hästen låter rätta sig, så är allt lugnt igen. Inga efterslängar, inga bestraffningar efteråt. Vi slår inte på hästarna heller, utan ett utbrott av energiskt kroppsspråk är tilläckligt. När jag hjälper hästägare med ledarskapsträning är det absolut vanligaste problemet att hästen invaderar ägarens "privata zon" vilket är en respektlöshet som inte kan accepteras om man ska ha ett ledarskap över sin häst. Visst är det trevligt att hästen gärna vill komma till oss och söka vår närhet och bli kliad, men den privata zon som jag har omkring mig, bestämmer jag om och när hästen får komma in i.
 Det andra absoluta Nejet är om hästen vänder baken till mot mig. Det här är så viktigt att det hör till dom första övningarna vi brukar göra med hästar i vår ledarskapsträning, att flytta baken undan från oss. Bakdelen är hästens starkaste hotmedel och visar han den minsta  tendens att använda det mot mig måste jag träna "Flytta baken" så att han villigt flyttar undan för "tryck" genom beröring eller enbart kroppsspråk. Att hästen ska hålla undan rumpan från mig och vända mig huvudet i stället ska vara något jag automatiskt kräver, till exempel när vi gått igenom en grind. Aldrig släppa en häst i hagen med baken mot dig. Hästen ska vända upp med huvudet emot dig innan du låter den gå iväg.
Det finns många fler uppföranderegler som jag har nytta av att hästen lär sig, för att den ska bli säker och trevlig i hantering och ridning. Det här är två av dom viktigaste.
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN


Paraplyträning
2009-11-22
Regn och rusk. Vad ska man då göra med hästarna? Visst, en ridtur med regnrock på är ju trevligt.Då kan man också testa att ta av o på den prassliga regnrocken medan man sitter på hästryggen. Men vad kan annars passa bättre än att ta ett paraply och göra störningsträning. Samma metod som med andra föremål. Stryka över hästen med hoprullat paraply, börja vid halsen o bogen. Låta hästen nosa. Fälla ut paraplyet långsamt, hålla det högt över hästens huvud, låta hästen nosa på det utfällda paraplyet, snurra det. Fälla ihop och fälla ut hastigare, så småniongom låta det fällas ut med en smäll. Jag hade Boracha med mig i rep och tränade i paddocken, tog sen med henne in till de andra. Rafiq kom genast fram och nosade medan Petrova höll sig på avstånd - helt i enlighet med deras personlighet. Hoppas det blir regni i morgon så jag har paraplyet med mig.
Olle Wåhlberg

Störningsträning med presenning

2009-11-17
Hade grundkurs i helgen. Fyra deltagare tränade praktiskt, från marken och från hästryggen. 
Tre hade egen häst med sig, en lånade Rafiq. Och jag själv ledde det hela tidvis från ryggen på Boracha. Ett av våra teman för dagen var beröring och störningsträning. Berörings- och störningsträning innebär att hästen ska acceptera att ledaren/människan berör den överallt på kroppen, med handen och även med föremål (rep, piska etc) utan att hästen flyr undan. Ett konkret exempel är att lägga en presenning på hästen. Man låter hästen nosa på föremålet,  (presenningen, till en början ihopvikt), man stryker med en hand och föremålet rytmiskt, med början på halsen o bogen. Om hästen flyr undan upphör man inte med beröringen utan fortsätter medan man följer efter hästen. Hästen lär sig att störningen inte upphör för att den flyr undan. Jag stannar upp en stund när hästen stannat, fortsätter sen att avancera genom att veckla ut presenningen mer och mer. Nyckelorden är Lugnt och Rytmiskt. Bilderna visar hur hästen går från ett flykttillstånd till att vara lugn.
Olle Wåhlberg

presenning 1  pres 2
grundkurs

Till
STARTSIDAN

Ridning på blind häst

2009-9-8
Vi var 4 gubbar som åkte till Bångbo gård och red på iberiska hästar (andalusier och lusitanos). Det var en trevlig upplevelse. Jag rider ju annars mest våra egna tre westernridna araber. Jag blev tilldelad 14-åriga andalusiska hingsten Mezcalito, som är helt blind. I stället för min invanda westerensadel fick jag sitta i en fårskinnsklädd spansk sadel, en sån där med högt fram- och bakvalv. Man sitter som gjuten, men det var inte alls obehagligt. Jenny instruerade utifrån barockridningens grunder. Det mesta överensstämde ganska bra med westernridning som ridsätt, helt enkelt "bra ridning". Mezcalito svarade perfekt på tygeln (enhandsfattning) och övriga hjälper. Han fick ju lita helt till mitt ledarskap. I bilen hem var vi överens: det här var värt att göra nån mera gång, gärna med samma hästar. 
Olle Wåhlberg
Till
STARTSIDAN

Rafiq accepterad
2009-9-7
Efter drygt en månad kan dom tre hästarna stå och äta ur samma hög med hö. Dvs Rafiq får vara med, ingen av de andra kör bort honom längre. Han har visat en bra "social kompetens", han närmar sig försiktigt och successivt maten o markerar därigenom att han erkänner att de andra är högre i rang.
Olle Wåhlberg

tre araber

Till
STARTSIDAN


Tips från Andy Curry

2009-8-29

Tänkvärt från min "tränare på nätet" Andy Curry:
"There are three kinds of horse back
riding.
One, sit on the saddle like a lump
of clay and be carried wherever.
two, constantly get the horse to
turn left, turn right, bend at the poll, stop,
go, spin, ....
or three...
Ride with a purpose.
What do I mean?
This.
As you ride, give your horse something
to think about.
Don't just ride south.
Pick out a tree in the distance and ride
towards it.
If you set your sights on it, your horse
will feel it.
Just days ago, I talked at length about
knowing what you're looking for in your horse's
response.
And until you get it, don't stop asking
for it. And when you get it, leave the horse alone
so he can understand what you're asking for.
Same goes for riding your horse.
Should you constantly ride with a purpose?
Naw.
You'll wear yourself out. Plus, you have
to learn to let your horse simply walk without
being asked to perform because he'll need a break
too."
Olle Wåhlberg

Till
STARTSIDAN

Träna muskler och balans

2009-8-19
Rafiq är trevlig att rida när man rider ut, och inte kräver något särskilt av honom. Men han är dåligt musklad och känns som en unghäst, lite vinglig, trots sina 6 år. Så nu blir det vår uppgift att gymnastisera honom så han får lite muskelmassa och att få upp konditionen. Nu svettas han rejält när han får jobba.Vi får lägga upp träningsprogram både för musklerna och balansen. "Long reing" är det vi börjar med, alltså träning från marken med långa tyglar och hästen på fyrkantspåret, på tre eller fyra spår. Det här tränar hästens muskler i hela kroppen och är en bra förberedelse för att hästen ska orka med att bära sig och ryttaren i samling.
I träningen från hästryggen använder vi bland annat övningar som vi lärt oss av Mia Ekström och Per Larsson. Det gäller att träna hästens alla fyra zoner: 1 Huvud o hals. 2 Bogarna 3 Bålen 4 Bakdelen. Vi jobbar mycket på en volt. Hästen får gå med huvudet omväxlande inåt och utåt, samtidigt som den följer voltspåret med alla fyra fötterna. Det är en svår övning som kräver mycket koncentration både av häst och ryttare. Hästen ska ju ha bogbalans trots att huvudet är böjt starkt åt sidan. Det naturlig är ju att "dit huvudet pekar, dit går hästen", nu får den inte gå dit huvudet pekar. Nästa moment är att ha bakdelen innanför respektive utanför spåret. Det innebär i praktiken att man rider sluta och öppna på voltspåret. Mellan varje moment får hästen gå på rakt spår (dvs följa voltspåret) med naturlig böjning i hela kroppen. Det här är krävande gymnastik för en häst. När kursdeltagare tränat det här på fortsättningskurserna bruka deras hästar bli ordentligt svettiga, trots att det gått väldigt lugnt till. När häst o ryttare klarar av alla moment i båda varven i skritt, är det dags att göra samma sak i trav. Men kanske inte vid samma träningstillfälle.

Till
STARTSIDAN


Rafiq

2009-8-3
För några dagar sedan hämtade vi Kristinas nya häst Rafiq. Han är en fullblodsarab, 6 år, och har egyptiska linjer till skillnad från från våra två ston som är polska araber.  Han är grundinriden i western av Tommy Arvidsson och sedan riden av ägaren Nina Jernstedt. Det som hänt sedan ankomsten är att både Kristina, Linnea o jag har ridit honom i paddock. Kristina har ridit honom på uteritt i går då vi red ut på tre hästar. Han uppförde sig exemplariskt. Lugn o fin och gör inte motstånd eller hetsar, vi tog långa lugna galopper alla tre i sällskap, och Kristina red honom med långa tyglar. Det vi behöver träna mera är att han ska bättre ge efter för lätt tryck. Han har ridits på westernbett, men nu ska vi "börja från början" genom att rida bettlöst. Anpassningen till våra två andra hästar har gått bra. Inga stora åthutningar från ledarstoet har behövts. Rafiq har hästsocial kompetens, han viker undan exakt så mycket som behövs, men inte ett dugg mera. Inte ett enda hugg har han fått. På bilden ser man det första mötet över staketet med Boracha. Nu är dom ihopsläppta.
Olle Wåhlberg

rafiq

Till
STARTSIDAN

Träningsträff med Atlas och Mia
2009-7-30
I dag reste jag till Vingåker och träffade Mia Adrelius och Atlas
. Ett mycket trevligt återseende. Mia ville ha hjälp med kommunikationen och ledarskapet, både från marken och hästryggen, sa hon i telefon. Ville också att vi tittade på galoppfattningarna. Mina funderingar innan gick nog i riktningen att Atlas har börjat testat ledarskapet hos sin nya ägare, vilket skulle vara ganska naturligt, om man tänker på hans "typ", han är ju en quarter i grunden. Mina gissningar slog helt fel. När Mia jobbade honom från marken så visade hon en fantastiskt bra kommunikation med hästen, han var mycket respektfull och uppmärksam, och Mia kunde vara extremt "lågmäld" i sitt kroppsspråk och ändå få honom att lyssna. Men så är ju Atlas också bra ledarskapstränad av oss. Så när det gällde markarbetet behövdes ingen hjälp från min sida. Sen satt vi upp och red, omväxlande  Mia och jag. Det märks att Mia ridit dressyr tidigare. Hon har en väldigt korrekt lodrät sits. Det jag kunde tillföra i ridningen var en del tips om hur man kan få Atlas att slappna av i halsen och "ge huvudet" så att man kan rida honom med en mycket lätt kontakt i tyglarna. Jag visade också hur jag använder mycket böjningar som uppvärmning. Vi testade side pull, tränsbett och westernbett. Jag uppmuntrade Mia att experimentera med små små balansförskjutningar framåt och bakåt för att hitta den neutrala sits som bäst hjälper hästen att gå i ett oförändrat tempo. Med den utgångspunkten kan man sedan använda vikthjälperna för att få en drivande eller bromsande verkan. Galoppfattningarn gick alldeles utmärkt, Mia har hittat sin variant: sitta till i diagonalsits, lägga till ytterskänkeln långt bak - och "pussa". Det var en skön upplevelse att se Atlas i händerna på sin nya ägare Mia, att få se henne hanterade honom från marken med större finess än jag gör, och rida honom nästan lika bra som jag gör. Jag önskar Mia och Atlas Lycka till på sin första westerntävling nu på söndag!
Olle


Till
STARTSIDAN

Pleasure clinic
2009-06-30
Mia Ekström, erfaren westerntränare och A-domare instruerade 5 ryttare i vår lilla paddock under några intensiva timmar.  Med sin erfarenhet som westerndomare kan hon ge konkreta anvisningar om vad som krävs på tävlingsbanan och hur olika moment bedöms i tävlingsgrenen Pleasure, till exempel hästens form, rytmen, hur man korrigerar hästen på ett bra sätt etc. Nu gäller det för deltagarna att åka hem och göra läxan och träna vidare inför tävlingar. För Linneas del gäller det två tävlingar, Agria cup på Isaksbo, Avesta, och Arab-cupen på Näsbyholm, Strängnäs. Hon kommer att rida Boracha då liksom förra gången hon tävlade.
Ur regelboken (WRAS - Western Riders Association Sweden): "Hästen skall visas på förhållandevis lösa tyglar men ändå med kontakt och kontroll, svara lätt på hjälper och göra mjuka övergångar. Premieras skall den häst som är välbalanserad, positiv med mjuka flytande rörelser och som ser ut att vara ett nöje (´a pleasure´) att rida."
Olle

pleasureclinic

Till
STARTSIDAN


Skiljas från häst
2009-6-22
Att skiljas (från en häst) kan vara sorgligt även om det är resultatet av ett frivilligt beslut. I går kväll var skilsmässan ett fullbordat faktum. Atlas var såld och skulle komma till ett nytt hem. En grundlig process hade föregått det här viktiga steget. Det har ju varit Kristinas häst, men trots alla hans goda egenskaper så har hon känt att dom inte riktigt passar för varann. Det är svårt att sätta fingret på riktigt vad det är, men beslutet har mognat fram under en lång tid, odramatiskt, långsamt, och hon har blivit säker på att en separation är det rätta. Och nu är det gjort. En förlust och saknad är oundvikligt, trots att beslutet känns rätt. Det som känns så oerhört bra är att den nya ägaren Mia är absolut rätt person för Atlas. Vi har sett henne hantera och rida honom i två dagar i följd och dom trivs verkligen med varann. Det ska bli spännande att följa hans fortsatta utveckling på Mias hemsida
Olle

mia+atlas

Till
STARTSIDAN


Minnen
2009-6-11
Hon började tidigt, barnbarnet Linnea. Det var så naturligt allting, hon hade så lätt att ta instruktioner, och att ta efter och lära. Bilden på henne (nyss fyllda 6 år) när hon övar sidepass på Atlas väcker varma känslor hos mig, särskilt nu när vi är på väg att sälja Atlas.
Olle

sidepassAtlas

Till
STARTSIDAN

Westerntävling
2009-5-25
Stolt morfar kan rapportera att Linnea, 9 år, gjorde en bra insats i lördagens D-tävling i Hedkärra. Hon och arabstoet Boracha genomförde inte mindre än 5 klasser: Showmanship at halter, Western horsemanship, Western pleasure, Western riding och Western trail. Bästa placering blev i trail där hon kom trea av 13, i konkurrens med enbart vuxna deltagare.
Olle

 Agria cup

Till
STARTSIDAN

Reining clinic
2009-5-15
"Mera skänkel!" Clinic för Per Larsson i två dagar. Vi är ett litet gäng ryttare som anlitar Per en eller två gånger per år för en tvådagars clinic. Per är så oerhört erfaren och har alltid mycket att tillföra. Bilden: Olle försöker få till en bra galopp på volten med Atlas.  Läs mera om Per.
Olle

per

Till
STARTSIDAN


Boracha - boskapshäst.
2008-10-06
I helgen var jag och Boracha på boskapskurs med Leif Norberg som tränare. Leif är en professionell cowboy som jobbar heltid åt stora kreatursgårdar i södra Sverige. Regnigt och blåsigt var det hela tiden, men otroligt roligt. Nu fick man uppleva ursprunget till alla enskilda tävlingsmoment i westernridningen. Det gällde att samarbeta med hästen så den bl a kan gå lugnt, rakt in i en sammanpackad koflock, utan att skrämma djuren men vara så fokuserad att djuren viker undan. Vi fick först hjälpas åt att samla ihop hjorden, "som att dra ihop ett fisknät", sa Leif. Sen fick vi olika uppgifter att utföra, till exempel att gå in och hämta ett visst djur, avskilja det från flocken och hålla det kvar avskiljt. Det gäller att kunna vända hästen snabbt, fokusera med drivning när det behövs, stanna upp och slappna av när djuret stannar. Vissa stunder kändes det som djuret man drev vid sidan om hästen var en förlängning av den egna hästen: fokusering med min kropp, via min häst, till kossan man valt ut. Fokusering, tryck och eftergift med timing, det är vad som gäller, precis som alltid i kommunikation med hästen.
Olle



Till
STARTSIDAN

Hålla tyglarna med pennfattning
2008-08-04
Av Petrova får man hjälp att vara riktigt lätt med tygel- och skänkelhjälper. Till henne får man "viska" med sitt kroppsspråk, höjer man "rösten" låser det sig lätt för henne för att hon inte förstår. Jag gillar den här mjuka kontakten som det blir. I dag red jag henne i paddocken, barbacka (med pad), och bettlöst (vanlig grimma med rep som tyglar). Med bett och tyglar leder det lätt till motstånd och hon går upp med huvudet vilket ju leder till sänkt rygg, inte bra. Hon kan också tvärstanna och inte vilja göra mera. Men även med bett kan man rida henne mjukt, man får vara skicklig med sina händer att ge ett lagom tryck och ha en bra timing med eftergiften. Alltid vara snabb att "ge tillbaka" till hästen när man fått det man ber om. Med den här ridningen kan man hålla i tygeln (repet) med pennfattning, det är min senaste uppfinning i ridning med lätta hjälper. Med skänkelhjälper är det likadant, principen ska vara "lite ger mer". Från hästryggen kan jag få henne att flytta baken, flytta framdelen, sänka huvud, böja halsen utan att hon går runt, rygga. Det är ju grundmomenten som vi använder som markövningar. Hon förstår inte lika bra som Atlas och Boracha, men är på god väg.
Olle

Till
STARTSIDAN

Arabstoet Petrova
2008-07-21
Efter 3 veckor börjar den nya hästen vara riktigt bra anpassad både till övriga hästar och till oss människor. Linnea är överlycklig, det är ju mest hennes häst. Petrova är ett 6-årigt arabsto, som har fått ett föl. Hon är bara riden cirka ett år. Men väl riden, och bra hanterad av förra ägaren, det har vi hunnit upptäcka. Det vi börjar jobba med nu är att hon ska bli bra på eftergift så man kan ridar henne med mycket lätta hjälper, det är ju vår inriktning i ridningen. Även hoppning ska gå bra utan att ta hårt i tyglarna. Petrova är en trygg tjej, om man mäter med arabmått - alltså tar hänsyn till att en arabhäst är känslig, uppmärksam och beroende av att förstå vad vi människor menar. Vi har tagit av skorna så nu går hon barfota som dom andra hästarna. Hon klarar det mycket bra, på alla dom olika underlag som vi har när vi rider våra vanliga rundor. Kristina har ju utbildning i "barfotaverkning" så hon kan ha bra uppsikt över hur hovarna klarar sig. Nu har hon tagit ner hovkanten i jämnhöjd med sulan, likaså strålen. Och sedan rundat kanterna på rätt sätt. Särskild uppmärksamhet måste vi ha när det närmar sig sömhålen, så att inte det blir några trasigheter där.
Slut på rapport om Petrova, "Petra" för den här gången.
Olle

Till
STARTSIDAN

Kurs med 7 islänningar
2008-05-25
Kristina och jag höll kurs i går med 8 deltagare och 7 islandshästar. Fint väder. En stor fin ridbana att hålla till på hos Agneta och Bosse i Knallarsbenning, Avesta. Tidvis var det många ekipage samtidigt, och vi kunde dela upp oss i två grupper och träna lite olika saker, med Kristina och mej som instruktörer. "Isisfolket" var inga nybörjare i varken ridning eller ledarskap från marken.
Gruppen tränar på en ridskola med speciell inriktning på ridning på islandshästar. Och var väl bekanta med nh och Naturligt ledarskap. De flesta hade också gått på kurs hos oss. Men så är det, man upptäcker mer och mer ju mer man lär sig. Så är det för mig också, man tar varv på varv, och för varje gång blir man lite mer medveten om sig själv och hur man gör i kommunikationen med sin häst. Hur jag sätter gränser för min privata zon, för att ta ett exempel.  Mycket träning hann vi med, och mycket givande snackstunder hade vi vid mat- och fikarasterna (härliga pajer, tack till pajbakarna). En trailbana fick bli avslutningen, valfritt att rida banan, eller att gå "trail at halter", som faktiskt är en egen westerngren. Den är en bra test, man upptäcker skoningslöst hur långt man kommit i att kunna kontrollera varje steg hos hästen med hjälp av signalerna "tryck och eftergift".
Olle

Till
STARTSIDAN

Alla visste svaret
2008-05-11
Steg 2 Grundkurs igen, i lördags. När vi skulle ta in hästarna på ridbanan och sätta i gång så ställde jag en fråga som naturligtvis alla visste svaret på: "Vad händer om jag leder en ponny över en gräsplan". Sen ledde jag ponnyn över en gräsplan. Och fick demonstrera betydelsen av "timing". Att låta ponnyn (eller vilken häst som helst) sätta ner huvudet och beta när man leder den, det är ett NEJ, NEJ, NEJ.  Att söka föda är en av dom starkaste drivkrafterna hos arten häst, alltså ett väldigt naturligt beteende. Vi har ingen anledning att bli arga när hästen beter sig i enlighet med sin natur. I stället ska vi korrigera den. Inte genom att straffa med ett ryck i grimman när han redan tagit en tugga, utan INNAN. Vi måste läsa av hästen så att vi kan korrigera just i det ögonblick då hästen TÄNKER sätta ner huvudet. JUST DÅ stör vid den genom att vifta med repet så han kommer av sig, medan vi fortsätter att gå. Det är det som är timing. Timing är lika viktig då vi korrigerar som när vi belönar. Ett annat NEJ, NEJ, NEJ som gäller hos oss är att mata ur handen. En häst i flocken får aldrig mat från ledarhästen och får aldrig ta mat från ledarhästen. Dom hästreglerna ska vi ta efter om vi vill ha ledarrollen över våra hästar. Tyvärr måste man väl säga, för det är ju roligt att mata djur.
För övrigt så körde vi en intensiv heldagskurs i brännande solgass.  Avslutningsövningen den här gången var att man fick välja en av hästarna och gå en trailbana med hinder av det slag som brukar finnas i westerngrenen trail: träbro, bommar att trava över, dunkar att leda hästen i slalom emellan, bommar lagda i en fyrkant där man innanför ska vända hästen ett helt varv genom att flytta bakdel och framdel växelvis, repgrind att gå igenom...
Olle

Till
STARTSIDAN


Rita en cirkel omkring dig
2008-04-13
Steg 2 Grundkurs. Vi går igenom grundmomenten från Steg 1 Introduktion och övar individuellt med våra tre hästar. Moment för moment övar en i taget på "sin" häst och försöker tillämpa ett så effektivt och för hästen så begripligt kroppsspråk som möjligt. Vi andra tittar på och försöker observera vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är så lite som kan göra skillnad: placeringen av sig själv i förhållande till hästen, vartåt man riktar sin "energi", hur man använder kroppen till att "ge tryck" eller till att belöna genom lättnad (sjunka ihop, andas ut). Efter att man gått laget runt med att öva ett särskilt moment, byter man häst och gör samma sak. Det blir olika varianter för olika hästar och det gäller att anpassa tekniken till varje häst för att göra det så lätt som möjligt för hästen att göra rätt. Det här gör att man blir mera medveten om sitt kroppsspråk, inte minst med hjälp av de andras observationer. Att till exempel få hästen att backa med hjälp av kroppsrörelser och rörelser med repet kräver att man utstrålar energi i sitt kroppsspråk. För att öva det drog vi en cirkel runt personen. Och ett streck några meter bakom hästen. Utan att gå utanför cirkeln ska man nu få hästen att backa tillbaka ända till strecket. Det här är ledarskap. I likhet med vad en ledarhäst i hästflocken gör, ska vi kunna flytta på en häst enbart med hjälp av kroppsspråk (hästspråk) utan att själva förflytta oss. Ledarhästen har en bred repertoar av uttryck som han kan använda till att dirigera andra hästar. Öronens språk, halsens sträckning, huvudets rörelser. Det är det här språket vi
kan ta efter med hjälp av vår kroppshållning, armarnas rörelse, förlängda armen (rep eller käpp), kroppens riktning mm. En lättsam stämning underlättade för den som agerade att kunna ta emot observationer från de som för tillället observerade, alla fick ju växla många gånger mellan att vara agerande och att vara aktiv observatör. Höjdpunkten blev att sitta upp på Boracha och öva ledarskap från hästryggen genom att göra en del av momenten som vi tränat på marken. Om två veckor samlas gruppen igen för en Steg 3 Fortsättning, och har då med sig egna hästar.
Olle

kurssamtal

Till
STARTSIDAN


Symtom, ledarskap och westernlektioner
2008-04-05
På förmiddagen hade jag ett möte med en islandshäst och dess ägare, och på eftermiddagen lektioner i westernridning med fyra ryttare. Så det var en intensiv dag - åtminstone med mina mått mätt ;-). Islänningen hade börjat visa problem vid tränsningen, och det var det som gjorde situationen akut. Som oftast är det många samverkande faktorer, ibland en hel serie av orsak-verkan-orsak-verkan. Som jag ser det så måste man både försöka avhjälpa problemet-symtomet OCH arbeta på att förbättra sitt ledarskap, så att hästen både blir respektfull och trygg.
Eftermiddagens lektioner i westernridning (två ryttare i taget på ridbanan, på Atlas och Boracha) består i att jag lär ut de grundläggande hjälperna i westernridning. Eftersom tre av ryttarna enbart hade vana från "vanlig" ridning så blir det att visa skillnaderna i hjälperna mellan western och "engelsk" ridning. Det mesta i bra ridning är ju gemensamt, men utrustning och bland annat hantering av tyglarna skiljer sig åt. Med westerntyglar och tvåhandsfattning ger man signalen att svänga genom att flytta båda händerna i sidled. Det blir då ledande tygeltag med innertygeln och samtidigt yttertygeln mot halsen (neckreining). Det är en förberedelse för westernbett (stång) och enhandsfattning, där i stort sett endast neckreining är signalen att svänga. En kort skogsrunda fick blir avslutningen på varje ridpass. Genom en nygallrad björkskog fick hästarna lyfta ordentligt på fötterna över ris och grenar, och ryttarna träna en avslappnad sits.
Olle
 
Till
STARTSIDAN


Långfredagstur
2008-03-22
Övervägde ett slag att gå på långfredagsmässan med nattvard för att följa Jesu uppmaning "gören detta till min åminnelse". Men i stället valde jag att rida ut och uppleva Gud i naturen. Ett härligt väder (om man är påklädd ordentligt) med frusen mark, pudersnö och en sol som skymtar fram bakom molnen då och då. Jag rider Boracha med dartmoorponnyn Durra som handhäst, dvs handhäst på bortvägen och helt lös på hemvägen. När han är lös blir han ibland ganska långt efter, sen tar han fart och travar eller galopperar ifatt. Ibland går han om oss och går i förväg. Det är först nyligen jag tagit mig för att ha honom helt lös, vet inte varför jag tvekat, för visst följer han med "flocken". När vi närmar oss vår uppfartsväg stannar han till och äter lite hörester från stället där Lennart stått med sin häst och lastat av från timmervagnen. Jag vågar inte gå i förväg och lämna kvar Durra, för på gärdet mitt emot har mjölkbonden Lasse en trave med ensilagebalar, och jag vill inte riskera att Durra går dit och biter hål på några. Så jag rider fram till Durra och fäster repet i grimman igen. Så är vi "hemma med halmen", som min gamla morbror brukade säga.
Olle

durra handhäst

Till
STARTSIDAN

Kurs med 9 deltagare och 9 hästar.
2008-03-15
Endagskurs hos Monica i Arboga. Sammanlagt 9 hästar och 9 personer var på banan, ett ekipage i taget. Vi går igenom grundmomenten i Naturligt ledarskap. Det är i första hand deltagarna som ska lära sig att med ett tydligt kroppsspåk bli bättre i sitt ledarskap. Men samtidigt lär sig hästarna att förvänta sig att människor ska vara ledare. Ledarskap är A och O i en säker hästhantering. Målet är hela tiden att få hästar som har både respekt och förtroende för människan. "Bara kärlek räcker inte", därför måste vi som ledare också kunna uppträda med dominans. Att kunna växla mellan en dominant kroppshållning och en mjuk och inbjudande sådan - med perfekt timing. Det är kärnan i ledarskapskommunikation. Monika som inbjudit mig till att hålla kursen, är ju en van hästhanterare som ansvarar för en stor hästflock, och hästarnas lugna trevliga attityd vittnade om en bra hantering.
På bilderna nedan visar Katta hur man tränar in momentet att med ett tryck på nacken få hästen att sänka huvudet (sänkt huvud=lugn). Tryck och eftergift med perfekt timing är metoden. Här syns tydligt hur man
med handens tryck följer med om hästen rycker upp huvudet, och fortsätter det lätta trycket tills hästen har sänkt huvudet igen, först då kommer eftergiften, lättnaden, i handens tryck. Släpper man trycket när hästen rycker upp huvudet, då har man "belönat fel beteende". Bilderna visar tydligt hur man gör rätt!
Olle.

arboga
arboga
arboga3

Till
STARTSIDAN


Hårda ögon och mjuka ögon.
2008-03-04
En förmiddagstur på Boracha, med Atlas som handhäst. Marken frusen med ett tunt täcke av nysnö. Vi tar en gammal välkänd runda och jag går in för en lugn och avspänd skritt omväxlande med den mjuka typ av trav som kallas "jog" i westernridning. Där det finns tillräcklig plats får Atlas gå bredvid,  med huvudet i jämnbredd med Borachas bog. Är det trångt får han gå efter på långt rep. När vi lunkar på i den här långsamma takten tränar jag på att "se med mjuka ögon", det vill säga att försöka se ungefär som hästarna ser. Försöka ha ett brett synfält, vrida lite på huvudet så det bli ännu vidare. Hästarna behöver ju inte vrida på huvdet, dom kan ändå se nästan runt om. Det är bara rakt bakåt som är ett blint fält. Att se med mjuka ögon och hårda ögon, är uttryck som Sally Swift använder i sin bok "Ett med hästen". Sally Swift är upphovskvinnan till den träningsinriktning som kallas Centrerad ridning. Att se med hårda ögon, det är detsamma som att fokusera, det är naturligt för människan men inte på samma sätt för hästar. Att kunna växla mellan de två sätten att se är ett verktyg som man kan använda när man rider. På något magiskt sätt känner hästen vilka slags ögon man använder. När man vill hjälpa hästen att gå över ett dike eller hoppa över ett hinder, då är det fokusering och hårda ögonen som gäller. Fokusering till andra sidan hindret. Däremot om man vill lugna hästen och få honom att inte bry sig om något som finns efter vägen och som för pållen kan vara något potentiellt farligt, då är det mjuka ögon och ett slött indirekt seende som gäller. Kombinerat med en avslappnad kroppshållning. Tam-ta-tam-ta-tam-tataa, nynna gärna på en melodi. "Vi ser allt som finns häromkring men vi bryr oss inte, eller hur?"
På vår uppfartsväg står bonden Lennarts ekipage med den hästdragna griplastarvagnen. Lennart håller på att köra ut björkstockar från skogen med sin ardennerhäst. Tvåtaktsmotorn är i gång och griparmen svänger och grabbar tag i stockarna och lägger ner dem på virkestraven. Lennart slår av motorn, men ändå är det en liten utmaning att passera häst och griplastarvagn så här nära, och med handhäst till på köpet. Nu är det mjuka ögon och en slö attityd som gäller! Omväxlande med hårda ögon och fokusering förbi.  Jag sitter med slaka tyglar för att förstärka attityden av lugn, men är beredd på att mina hästar ska tappa självkontrollen och springa av sig spänningen. Plan B är att gå över diket för att komma lite längre ifrån. Plan C är att sitta av och leda hästarna förbi. Allt gick mycket bra, vi kom lugnt förbi. Atlas skuttade runt lite när vi väl var förbi, lite spänning måste ju få komma ut!
Olle

griplastare

Till
STARTSIDAN

Kurs i barfotaverkning
(Kristinas anteckning)
2008-01-12
För ett år sedan var jag på en föreläsning av Ove Lind om "Naturlig hovvård" som var otroligt intressant. Nu har jag gått en kurs i barfotaverkning hos Birgitta Färnstrand-Svensk. Hon är hovslagare som utbildat sig och fått examen i USA genom AANHCP (American Association of Natural Hoof Care Practitioner). Det var en intensiv kurshelg med teori och praktik. Vi fick verka 4 döda hovar var under handledning. Vi tittade på hovens konstruktion och funktion. Sågade itu hovar på längden och tvären för att lära oss hovmekanismen, hur olika delarna påverkar varann. Vilken suverän konstruktion hoven är, när den får fungera på ett naturligt sätt. Dvs på vilda hästar som går långa sträckor och sliter hovarna naturligt. Eller på våra hästar om vi hjälper dem att få sin naturliga hovform.
Därför kallas den här metoden för "vildhästmodellen".
Gå gärna in på www.sundhast.se och http://www.swedishhoofschool.com/ för att läsa om en naturlig hovvård för barfotahästar.
Kristina

Hovkurs

Till
STARTSIDAN


Ett stilla vårregn i januari.
2008-01-12
Blir det vår nu? Visst känns det som mars eller april, när ett stilla regn tar bort dom sista resterna av snö och is. Klimathotet blir allt verkligare, tror jag, för dom allra flesta. Människans överutnyttjande av jordens tillgångar leder till katastrof. Den insikten kommer inte som någon överraskning f
ör oss som var med i miljörörelsen redan på 70-talet. De senaste årens fokusering på klimathotet väcker snarare en liten strimma av hopp. För det måste bli en gemensam medvetenhet och en gemensam uppgift, att ställa om till ett hållbart samhälle. En obegränsad tillväxt och förbrukning på en begränsad planet? Det är en omöjlighet.  Finns det någon chans? Jag hoppas det, för våra barnbarns skull. Här är en intressant lektion om hur saker hänger ihop Story of Stuff
I varje fall ska jag nu gå ut till våra hästar och klappa om dom. Sen ska jag ta på mig min långa regnrock, sadla och rida ut en häst på en skön tur i skogen, i det stilla behagliga regnet.
Olle

Till
STARTSIDAN

Spårsnö och bogbalans
2007-11-08
Jag red två hästar i dag på "Lilla prärien" (ett fält som bonden lagt i träda och som vi kan rida fritt på). Det är spårsnö så man ser tydligt hur rakt, eller mestadels krokigt, man ridit. Upplagt för övning att rida hästen rakt. Det är inte alls lätt. Hästen tittar åt olika håll, om man ger långa tyglar som vi gör. Dit nosen pekar drar sig hästens framvagn och dit framvagnen går följer bakvagnen efter. Hästen kanske håller riktningen i stort sett men med krokar åt vänster och höger. Det märker man inte så lätt, om man intre kollar spåren, som i dag med snötäckt mark. Hur gör jag då för att få hästen att gå rakt? Jo jag tar sikte på en punkt långt borta, till exempel en gran på andra sidan fältet och håller blicken kvar där. Då märker jag fortare när hästen drar sig åt sidan och kan göra en liten korrigering. Jag styr inte hästen med tygeln för att räta upp honom för då ändrar jag ju riktning på hästen och det reslulterar i ett småkrokigt spår eftersom jag snabbt måste ändra riktning igen när hästen gått snett över åt andra hållet. I stället flyttar jag tillbaka honom med skänkeltryck rakt åt sidan. Då har vi kvar hästkroppens riktning mot vår gran som vi tagit sikte på. Fördelar med den här övningen, utöver att jag lär mig rida rakt, är att min hållning blir bra i sadeln, jag höjer huvudet när jag siktar långt bort och jag rätar på ryggen och drar tillbaka axlarna. Em annan fördel är att hästen får träna bogbalansen, genom att framdelen får gå på ett rakt spår trots att huvudet rör sig åt ena eller andra sidan. Vi brukar också träna bogbalans på ridbanan. Då går man på ett voltspår med rakriktad häst (=frambenen går på samma spår som bakbenen), sen böjer man hästens hals, först inåt och låter honom fortsätta rakriktad på voltspåret trots att han har huvudet riktat inåt mot centrum. Bogarna får klara balansen och riktningen utan att följa huvudets riktning. Sen gör man likadant med halsen böjd utåt. Bara så mycket som man märker att hästen klarar av. Några få steg i början, längre sträcka vartefter, kanske ett helt varv. Växla med ett halvt varvs rakriktning mellan varje moment. Det här är en gymnastikövning för hästens bogbalans.
Olle


Till
STARTSIDAN

Filmen "Arn" och olika galoppfattningar
Läste just att Dag Nätterqvists sonson ska spela Arn i Jan Guillous film. Farfar Dag var ju en mycket berömd hoppryttare. Jag påminner mig en del bra saker han har skrivit på sin mycket innehållsrika hemsida. Bland annat beskriver han olika sätt att fatta galopp
1. Öppna-varianten, den som är vanligast i  Sverige. Trycka med innerskänkeln
långt fram och lägga tryck i yttertygeln.
2. Sluta-varianten, vanligare utomlands. Hålla emot med innertygeln och trycka med ytterskänkeln.
3. Strömsholmsmetoden, krama innertygeln och spänn innerskinkan.
4. På uteritt: gå upp i fältsits och ge kommandot "gaalopp"
Gemensamt för alla sätt att fatta galopp är att hästen ska vara böjd i rörelseriktningen.
I westernridning har jag lärt mig den här metoden: för fram inre höften, lyft innertygeln,  tryck undan bakdelen med ytterskänkeln, "pussa".
I centrerad ridning använder man ibland sättet att bara bli livligare i kroppen när man vill att hästen ska gå upp i närmast högre gångart.
Sen har vi galoppfattning enligt Parelli: tag tyglarna i innerhanden, sträck fram handen, sträck bak den andra armen och klappa hästen på baken. Genialt sätt att se till att ryttaren får rätt position med sätet.
För övrigt når man Dag "Dadde" Nätterqvists hemsida här
Olle.

Till
STARTSIDAN


Påfyllning av kunskaper
Det är roligt och inspirerande att ha kurser och att lära ut till andra. Men man måste se till att själv få påfyllning med mera kunskap. Två tillfällen är inplanerade för vår del. Det ena är en clinic med Piet Backer. Han kommer att visa upp hur han arbetar med sin lippizzanerhingst i det han kallar "arbete på långa tyglar". Piet har undervisat i klassisk dressyr. Hans träningsmetoder är mjuka och hans mål är ta fram det bästa hos hästen.  På hemsidan  Om hästar och ridning finns mer att läsa.
Det andra tillfället är en helgkurs i barfotaverkning enligt vildhästmetoden med Ove Lind. Eftersom vi med gott resultat sedan länge barfotaverkar våra egna hästar blir det här att fördjupa kunskaperna och helt enkelt bli duktigare att sköta våra hästars hovar. På  hemsidan Sund häst finns mycket att läsa bland annat om hur hovproblem uppstår och vilka möjligheter det finns att både förebygga och bota.
Olle

Till
STARTSIDAN


Naturlig hovvård
2007-07-29
Barfotaverkning enligt "vildhästmodellen". Vi rider en hel del på grusigt och stenigt underlag så hästarna sliter hovarna ganska mycket naturligt. Ibland räcker det att hålla efter med raspen, men den här omgången fick vi ta till hovklingan och verka av kanterna av hovväggen som vuxit ut nedanför sulan.  Det är inget tråkigt jobb, men svettigt i värmen. Nu skar klingan som i smör, en fröjd att ha nyslipad hovklinga. Varför är det så lätt att lura sig själv genom att använda slöa verktyg? Hovklinga, knivar, lie. Lien bryner man och bryner, men skjuter upp den behövliga slipningen på slipsten. Tiden går fort, det märks på hovtillväxten. Om man raspar en gång i veckan behövs inget annat redskap än raspen. Men tiden går fort, vips så har hovkanten växt utanför sulan och det är dags för klingan, eller varför inte en verktång. Det har jag aldrig prövat, men ska nog köpa en. Har ibland nypt bort kanten med vanlig stor hovtång och det går rätt bra, verktång måste vara ännu bättre. Men vi ska köpa den dyrare varianten, Mustard, som kostar 700 i stället för ett par hundralappar. Det lönar sig sällan att köpa billiga verktyg.
Barfotaverkning enligt vildhästmodellen har utvecklats av Jamie Jackson i USA. I Sverige är det Ove Lind som utövar och har kurser med samma inriktning. Hans hemsida är
http://www.harmonyhorse.se/
Vi har praktiserat den här formen av hovvård på våra hästar sedan 2001, och vi kommer aldrig att sätta på några skor på våra hästar.
Olle

Till
STARTSIDAN


Intensiv Steg 2-kurs
2007-07-03
Efter en heldag med 6 kursdeltagare står tre kurshästar och hänger i hagen, trötta efter mycket tankearbete och koncentration. Vi har haft en Steg 2-kurs i dag. Intensivt som vanligt och väldigt lyckad tycker Kristina och jag. Deltagarna var väldigt nöjda också. Det nya den här gången var bland annat att vi ordnat sittplatser i hörnet av paddocken, första parkett för alla utom den som för tillfället var på scen och övade med en av hästarna. För mig blev det väldigt tydligt vilken tillgång det är att öva en i taget och få höra de andras observationer. Jag som tränare upptäckte hur mycket jag kunde missa på nära håll, som deltagarna en bit ifrån kunde uppmärksamma. Man fick välja häst för varje moment vi tränade och vi gick laget runt varv på varv. Det var de vanliga grunderna i Naturligt ledarskap: att lära sig att med rätt kommunikation få hästen att flytta sig för tryck, att bli bra på "timing" så hästen i exakt rätt ögonblick får sin belöning i form av lättnad och eftergift, att bli mera medveten om sitt kroppsspråk. Ett nytt inslag var att vi avslutade med westerngrenen "Trail at halter" som innebär att varje deltagare tillsammans med hästen gick en bana där det ingick alla moment som vi tränat under dagen. Kanske det kunde vara lite pirrigt för den som gick banan inför de andras blickar -  som på en tävling lite grand, men här fick ingen några minuspoäng, bara erfarenheter att ta med sig hem.
Vi ska träffas igen om ung. en månad för en "Steg 2 Special" då vi ska öva arbete på volt och börja med lite ledarskap från hästryggen.
Det är möjligt att ta med egen häst, och då få tid också till att tillämpa grundmomenten.
Olle

Till
STARTSIDAN


Skolklass rider
2007-06-17
Två klasser skolbarn från Kyrkskolan i Möklinta har varit hos oss och prövat på ridning. En förskoleklass och en förstaklass har tillsammans med sina fröknar varit här och ridit på Boracha och Durra. För säkerhetens skull med ledrep och ledare. Först visade vi hur man borstar, kratsar hovarna och sadlar hästarna. En liten föreläsning passade jag också på att hålla, om hästar och säkerhet. Sen fick dom rida, alla som ville. Som väntat ville alla tjejer. Som väntat var killarna mera tveksamma. Bland förstaklassarna var det bara en av 6 som bestämt sig för att rida. Men innan besöket var slut hade alla killar utom två ridit. Till barnens förtjusning vågade båda klassernas fröknar rida också, vilket väckte applåder och visslingar
Olle

staketryttare  tjejer
Förstaklassare på ridbesök


Privatlektioner i Western Trail

2007-04-09
Idag var Mia Ekström här hos oss på Circle W och gav privat träning i Western Trail. Kristina på Atlas och Linnea på Boracha fick under ett par timmar jobba intensivt med olika trailmoment. Mia har varit "min" westerntränare till och från under många år. Och jag har i min tur fömedlat kunskaperna i westernridning till Kristina och Linnea. Mia
är en mycket erfaren westernryttare med ett flertal erövrade SM-medaljer. Hon har många uppdrag som tränare och som domare i westerntävlingar. Mia skulle i dag hållit en trail clinic vid Tumbleweed utanför Sala men av olika skäl, bland annat en väderprognos om hotande snöoväder, blev den framflyttad till den 1 maj. Mia var då beredd att komma hit i stället och hålla några lektioner. Nu har Kristina och Linnea fått läxor att träna på tills det blir dags igen att träffa Mia den 1 maj.
olle


Till
STARTSIDAN

"Åka passagerare"
2007-04-05
Tog en ridtur på Boracha på "lilla prärien", grannens stubbåker, ett tiotal hektar stor (nej det är inte vall insådd). Halv storm, så det var lite upphetsande. Jag valde att låta henne ha helt långa tyglar och bara "åka passagerare". Det var bara att ta ett stadigt tag i hornet och låta gå. Hon började i raskt trav, jag red lätt omväxlande med att sitta ner,  Efter ett tag ökade traven och hon föll in i galopp. En frisk galopp. Jag är ju egentligen lite farträdd så jag måste övervinna min impuls att ta tag i henne. Nu var det passagerare som gällde och då får hon bestämma farten, gångarten och riktningen, enda kravet var att hålla sig kvar på gärdet och inte gå ut på vägen. Efter ett tag saktar hon ner i trav, sen skritt med sänkt huvud, lunkar på, rena skrittmaskinen. Det lustiga är att efter en stunds "åka passagerare" så blir hästen mycket uppmärksam och "frågande", som om den uppskattar att slippa ta initiativ. Det är väl inte så dumt, när man nu vill vara ledare och ha en häst som är följare.
olle

Till
STARTSIDAN

Dominans och vänskaplighet
2007-04-01
Vi hade introduktionskurs i går igen (14 stycken deltagare). Som alltid var det inspirerande och lärorikt ( jag talar för egen del). En av frågorna som dröjde sig kvar hos mig efteråt var följande. "Vilken attityd i kroppsspråket väljer du att börja med inför en ny häst?" Jag fick fundera en bra stund, och försökte ge ett svar. Men svaret var jag nog inte riktigt färdig med, eftersom frågan dröjt sig kvar i mina tankar efteråt. Bakgrunden är den här. Två "poler" i ledarskapet är lika viktiga, vi kan kalla dem Dominans och Vänskaplighet. Den ena är att jag som ledare kräver respekt. Hästen får inte invadera min privata zon, den får inte gå på mig så att säga. Den ska vika undan för mig om jag kräver det med mitt kroppsspråk. Den andra polen är att jag vill att hästen ska känna sig trygg nära mig och ska tycka om, eller åtminstone tolerera beröring och att bli hanterad med direkt kroppskontakt. Den ena attityden kan man beteckna som dominant och respektingivande. Den andra kan man beteckna som inbjudande, neutral, ofarlig, icke hotande. Som om man ville säga: "jag vill dig ingenting ont, jag är fullständigt ofarlig". Mitt svar på frågan blir nog att i de flesta fall vill jag börja med att kräva respekt. Det är fler hästar bland dom jag mött som är respektlösa, än som är rädda för människan. En häst däremot som är uppenbart rädd för närhet eller är misstänksam mot människor, kanske för att den blivit illa behandlad tidigare, den hästen vill jag däremot möta med en mjuk, avvaktande eller neutral attityd. Till den typen av häst kan ibland även räknas in sådana som kan uppfattas som hotfulla, eftersom hotfullhet ofta grundar sig i rädsla. Flykt eller kamp är ju valet om djuret står inför något den uppfattar som farligt (ibland människan).  Kontentan blir nog att jag fortfarande vill inta en forskande attityd till frågan. Ett riktigt bra ledarskap tror jag innefattar även förmågan att röra sig flexibelt mellan dom två polerna Dominans och Vänskaplighet.

På bilden nedan visar jag vändning inåt på volten med Atlas - en häst som både är trygg med människan, och har en hygglig respekt för ledaren.
Olle

Atlas på volten 

Till
STARTSIDAN


Lever hästen ett hästliv?
2007-03-23
Det kom ett inlägg i Gästboken i dag: "hej jag har en fundering. att om man kan få hästen till att göra alla de sex momenten som ni har radat upp. lever den hästen ens häst liv? för att om man har raderat hästens ursprungliga intryck av om världen, tex flykt reflexen, är den hästen en häst, eller är den bara så som människan vill ha den?"
Här kommer mitt försök till svar på denna etiska och hästpsykologiska fråga:
Visst vill jag låta hästen få utlopp för sina naturliga behov, men det måste bli en kompromiss, jag vill ju använda hästen..
- Att ha en ryttare på ryggen är inte naturligt - men jag strävar att rida på ett sätt som inte stör hästens naturliga rörelser.
- Att växla mellan skritt, trav och galopp är naturligt för hästen, likaså att göra tvära stoppar. Inte att göra det på kommando, men att smittas av andra hästar i flocken, det blir som en signal hästen följer. Jag försöker vara den som ger signalen så bra som möjligt från hästryggen.
- Att följa en ledare i flocken är naturligt för hästen (eller att vara en ledare). Jag försöker att vara en bra ledare för hästen när jag tagit ut den från flocken. När det är jag och hästen, så bildar vi en tillfällig flock. Någon måste vara ledare i en flock. Det kan inte bli hästen utan det måste bli jag. Därför lär jag mig så mycket som möjligt av hästarnas kroppsspråk så hästen kan känna igen mig som ledare, för då känner den sig trygg.
- Flyktreflexen utlöses av rädsla. Att hästen har en lättväckt rädsla har hjälpt arten att överleva i miljontals år. Flykt är naturligt för hästen som bytesdjur. Den blir rädd, den flyr, den kan springa fort. Allt är naturligt. Vi försöker få hästen att blir mindre rädd, att höja flykttröskeln. Behovet att springa kan den få utlopp för utan att det behöver vara flykt. Det är det vi utnyttjar i olika fomer av ridning.
- Jag är så naiv så jag tror att häst och människa kan berika varandras liv, genom att vi lyckas kommunicera med varann trots att man är av olika art, och har olika språk.
olle

Till
STARTSIDAN

"Där konsten slutar..."
2007-03-22
I dag på morgonen var marken hårdfrusen igen. I går var sanden mjuk på ridbanan och det var lite vår i luften. Jag red Atlas i två olika omgångar. Tränade övergångar: skritt, trav, galopp, skritt, galopp, trav, stopp etc etc etc. Repetition, repetition, repetition med andra ord. Det är inte så lätt för Atlas, som fortfarande har ganska mycket unghästbeteende. Eller det är inte så lätt för mig, som säkert försvårade lika mycket som jag underlättade. Hur ska man lyckas med mjuka övergångar, där hästen sätter baken väl under sig i stället för att lägga tyngden på frambenen? Visst kan man fysiskt Tvinga hästen till övergångar, men det är ju inte det vi vill. Fysiskt tvång är en form av våld. "Där konsten slutar tar våldet vid", tror jag det står på ridhusväggen i gamla ridhuset på Strömsholm. Det är konsten vi vill uppnå. Hur ska vi låta bli att störa hästen från hästryggen. Ibland stör vi genom att göra För mycket. "Lite ger mer", brukar Andy Curry säga. Jag ska fortsätta som jag gjort, ett tag till, med att öva och repetera. Ibland ska man bara fortsätta på samma sätt, inte byta metod för nästa framsteg/trappsteg kan ligga närmare än vi anar. Sen skadar det inte att arbeta från marken också. Vid arbetet på volt från marken är Atlas mycket duktig på mjuka övergångar. Alltså utan den "störande bördan" på ryggen. Ett mål att sträva mot är den "oberoende sitsen" som inte stör hästen utan bara underlättar.
Olle

Till
STARTSIDAN

Vårkänslor
2007-03-18
Att rida en eller annan häst, på nyss tinade småvägar, lagom svikt under hovarna. Lunka på med långa tyglar i skritt. Eller lugna långa galoppsträckor. Rida hästen precis så länge att den börjar svettas lite runt öronen och på halsen.
Inga avramlingar på länge. Inga svårartade ambitioner som tynger axlarna. Lagom med inbokade aktiviteter. Så kan en pensionär ha det. Fick tanken att livet blir aldrig bättre än just så här. Snälla tid, stå stilla ett slag!
Olle

Till
STARTSIDAN


Vad är DU rädd för?
2007-03-08
Vad är din största rädsla i samband med ridning och hantering av häst?
Min "e-post-tränare" Andy Curry ställer frågan i ett mail där han inbjuder till en clinic. Det är lite långt att åka till *Colorado, USA, så det är uteslutet för mig att vara med, och jag har inte råd. Men jag svarar snällt på enkäten som bland mycket annat innehåller den här frågan om rädsla. Alltså: Vad är din största rädsla?
Getting bucked off?
Being on a horse that bolts and won´t stop?
Being on a horse that rears?
Not being able to handle a spooking horse?
Not knowing what to do in difficult situations?
Getting hurt?
Getting kicked or bitten?
Not having control of my horse on the trail?
Horse not respecting me and my space?
Jag tror att vi alla är rädda ibland när vi håller på med hästar. Rädslan kan vara rationell, det är ju faktiska risker med ridning och hästhantering. Jag tror att det ligger i topp i olycksstatistiken. Man lever ju ännu farligare om man inte inser riskerna, och blir oförsiktig och nonchalant. Men sen finns det en irrationell rädsla, som man inte kan ta på riktigt, som kan vara förlamande, och hindra en från att hålla på med det man så gärna vill. Den där diffusa rädslan som mera liknar ångest. Ångest kan definieras som att man känner rädsla, utan att veta riktigt vad man är rädd för. Jag tror att det är bra att konkretisera och visualisera situationer som kan vara farliga. Det kan vara ett sätt att hantera rädslan. Kan jag föreställa mig risk-situationen har jag lättare att förebygga katastrofen. Då kan jag planera hur jag ska göra om det ena eller det andra inträffar. Vet jag vad jag ska göra, jag har en plan B och C så att säga, då blir jag också lugnare. Och då blir också hästen lugnare, eftersom den hela tiden läser av oss. Om vi är arga eller rädda uppfattar hästen situationen som farlig, och blir rädd. Den uppfattar känslorna som varningssignaler.
Vilken är DIN största rädsla? Min egen är nog att ramla av och skada mig, det har hänt ett par gånger, så jag vet att det gör ont, och tar lång tid att reparera. En mycket rationellt grundad rädsla alltså. Jag kan förebygga katastrofen genom att ha en säkerhetsmarginal. Men det måste ju vara roligt också! Får ta en annan gång, att berätta om vad min säkerhetsmarginal innebär.
Olle

Till
STARTSIDAN


Ridning som meditation
2007-02-20
Häromdagen satt jag och mediterade tillsammans med några andra. Det var ett bra tag sen senast,
men det kändes bra och välbekant trots uppehållet. Det var lätt att komma in i den här lugna, djupa andningen och avspända koncentrationen. Ridningen har för mig mer och mer blivit förknippad med avslappning  och avspänd andning, precis som i meditationen. Det låter kanske främmande i någras öron, om man till exempel har en häst som man måste kämpa med eller om man känner sig rädd och därför spänner sig. Då leder det lätt till att man håller andan i stället. För mig har det heller inte varit självklart innan jag hade hållit på med NH och Naturligt ledarskap så pass länge. Men nu har jag en häst som jag inte behöver kämpa med. Hon är 9 år. Vi möttes första gången för snart 7 år sen. Med Boracha har jag fått ett samspel som låter mig vara avspänd på hästryggen. Och som får ridningen att faktiskt bli till en slags meditation. Andning och rytm, andning och rytm. Tankarna får komma och gå. "Här och nu" blir mer och mer påtagligt. Se med "mjuka ögon", känna kroppen mot hästen, känna rytmen i hästens steg. En intensiv närvarokänsla. Ridning som meditation.
Olle

Till
STARTSIDAN


Skrittpromenad
2007-02-14
En timmes skrittpromenad på skogsvägar. Kristina på Boracha och jag på Atlas. Det var lite småhalt under snön, temperatur runt noll. Vi småpratade om det här med att hästarna är nya varje gång man börjar rida dom. Delvis beror det ju på att man alltid försöker sluta i ett läge då det går bra och man är nöjd med hästen. Då blir det ju det senaste minnet man har av sin häst. Sen, nästa gång, möts man inte av samma lugna trygga häst. Som vanligt: det är uppvärmning som behövs, både fysisiskt och mentalt. Hästarna ville gärna ha fart, medan vi ville ha en lugn skritt. Det var lite halt för barfotahovarna under den decimetertjocka snön, då vill dom ha fart. En rädsla för halkan helt enkelt, hästen vill enligt sin natur springa ifrån det som den är rädd för. Och vi ryttare hade som mål att dom skulle behärska sin rädsla. En upphetsad häst är ofta inte en "pigg häst" utan en rädd häst. Den ska inte springa sig lugn, i synnerhet inte på uteritt. Utan hellre få gå i lugn skritt, länge. Vi satte upp två mål för promenaden:1/ skritta på lång tygel (det innebär att vi ville att hästarna skulle behärska sin rädsla för halkan och inte springa ifrån det "farliga"). 2/ Vi ville att dom skulle gå jämsides. Det är inte alltid lätt. Det märker man när man sätter upp målet att gå precis bredvid varann. En bra övning eftersom man måste växla mellan korrigering, uppmaning och eftergift. Hur man får hästen att hålla igen farten utan att sitta och dra i båda tyglarna, det har jag skrivit om i en annan dagboksanteckning.
Att ge hästen en uppgift om den är orolig, är en gammal bra regel. Det gör både ryttare och häst fokuserade och lugna. Läste häromdagen om att man på Nya Zeeland har låtit beridna fåraherdar ta hand om problemhästar genom att helt enkelt låta dom gå med i arbetet med att valla fårhjordarna. Samma sak med cowboyhästar som fick/får vara i gång kanske upp till 8 timmar och följa eller driva boskap. Timmar av skritt, lite trav, korta sträckor med galopp. Men det är ryttaren som tar initiativ - och sen låter hästen vara ifred när han ger det man begär.
Hemma efter en timmas skrittpromenad sadlade vi av och släppte två lugna varma hästar in i hagen till den väntande dartmoorponnyn Durra.
Olle

Till
STARTSIDAN


Varje gång är den första
2007-02-07
Se hästen som ny varje gång du träffar den! Det rådet har jag hört från flera erfarna horsemen. Rid den häst du har i stället för den du önskar, skrev min "e-post-tränare" Andy Curry, och menar att vi kan inte ta för givet hur hästen är varje gång. Man får starta just där man själv och hästen befinner sig. Det här är ju egentligen bara ett annat sätt att betona vikten av uppvärmning. Både vi själva och hästen behöver kolla upp var vi just nu är, och börja just där. Är jag lugn, koncentrerad, närvarande? Hur är hästen just i dag.? Har han kanske "vaknat på fel sida", då måste du börja där, få honom lugn och koncentrerad eller vad som kan behövas. I boken "Hästens själ" skriver Klaus Ferdinand Hempfling så här:
Varje gång är den första. Varje gång jag träffar min häst är den första. Varje gång är förloppet detsamma, även om proceduren tar kortare och kortare tid. Men varje gång måste vi försöka se om något har ändrat sig sen förra gången. Har det hänt något? Är allting som det ska? Med fodret, i flocken, med oss själva? Inte en enda gång kan man gå till sin häst om morgonen och tänka:  Tja i går var allting okey med dig, så då är det väl det i dag också... Allting börjar alltid om från början. Man måste alltid vara lyhörd, för att den minsta avvikelse från ett idealiskt första möte kan behöva balanseras eller repareras. Detta borde inte bara gälla vårt förhållande till hästar. Tänk hur livet skulle kunna vara om man kände sig som pånyttfödd varje morgon! Allt skulle kännas nytt och alla vägar skulle vara öppna.
Han är en klok man den här Klaus Ferdinand, nästan vis!
Olle

Till
STARTSIDAN



Naturlig foderautomat för häst
2007-01-29
Ni som jobbar borta och har häst hemma, vad säger ni om att hästen skulle sköta utfodringen själv medan ni är borta? Och på ett sätt som är naturligt för hästens mage. Hästen ska helst äta 14-18 timmar per dygn, men med knapp tillgång för att inte äta för mycket. Nu har vi prövat en foderautomat, höautomat, i ett par månader. Och den fungerar bra. Hästarna har "ständig men knapp" tillgång till hö dygnet om - precis som hästens mage är skapt för. Den består av en låda som vi fyller med hö för ett eller två dygn i taget. Uppepå höet ligger ett galler med träram, som ligger kvar av sin egen tyngd. Gallrets maskor är 7x7 cm, utprovat lagom stora för att hästarna ska få jobba lite för tuggorna och inte obehindrat ta munnen full. Det här motsvarar väl närmast ett lagom magert naturbete, alltså så nära hästens naturliga villkor man kan komma  -  "Naturlig utfodring" med andra ord. Idén till foderautomaten kommer från Ove Lind, som är känd för sitt arbete med naturlig hovvård och barfotaverkning.
Olle


 foderautomat

Till
STARTSIDAN

Vem vill ha en respektlös häst?
2007-01-18

Kan det vara så att en del hästägare vill ha en respektlös häst? Ungefär som en del hundägare vill ha hundar som inger respekt. I så fall kommer dom att ha svårt att uppnå målet "ett bra ledarskap", eftersom det ju innbär att hästen underordnar sig, och inte blir tuff längre, mot ledaren. Man kan ju inte nå ett mål som man inte VILL uppnå. Jag tänker på dom som vill vara en tuff hästhanterare och ständigt få tillfälle att tillrättavisa hästen med ryck i grimskaftet och arga yttranden som "Lägg av", "sluta!" En annan variant är den vädjande undergivna attityden: "Neeej låt blii!" I båda fallen tar man en icke-ledarattityd. Är det så att man inte har lärt sig hur man uppnår ledarrollen (behöver gå en kurs i ledarskap), eller vill man ha kvar den här kampen med en häst som gör motstånd? En ytterligare variant kan vara den som vill ha en "enmanshäst". "Det är bara mig han lyder",
En reflektion bara, över frågan: Vill jag förändra, eller vill jag ha kvar problemen?
Olle

Till
STARTSIDAN

Hästpratare

2007-01-14
"Välkomna! hästpratare", brukar jag numera hälsa deltagarna i mina kurser. För visst är vi hästpratare, vi håller ju på att försöka kommunicera så tydligt som möjligt med våra hästar - alltså prata. Det är bara så att vi inte kan prata på vanligt människospråk, varken svenska eller något annat, med någon större framgång. Visst förstår hästen när jag säger "back" eftersom han tusentals gånger varit med om att jag samtidigt säger det med hästspråk/kroppsspråk. Hästens språk är ett kroppsspråk. Vi kan också använda oss av det. När jag ber hästen backa, gungar jag med min utsträckta arm mot honom och följer med lite i rörelsen med resten av kroppen. Det betyder "vill du vara snäll och ta något steg tillbaka". Så fort han gör det, så sänker jag armen och slappnar av i kroppen, det betyder "tack". Min arm får duga till att göra teckenspråket med, som ersättning för ledarhästens långa hals och huvud. Min styrka är att jag har två såna halsar, och behöver jag, så kan jag dessutom förlänga armen med ett rep eller en käpp. Behöver jag höja rösten, så kan jag göra det även på "hästiska". Jag behöver aldrig bli arg, men jag kan förtydliga, och öka styrkan om det behövs. Det gör det sällan med våra hästar eftersom dom vant sig vid att det alltid är bekvämast att lyssna. Det är ju säkerhet och bekvämlighet som är hästens starka drivkrafter, egenskaper nedärvda sen årmiljoner. Säkerhet för att inte bli uppäten av rovdjur, bekvämlighet för att kunna passa på att vila och beta när det är lugnt och ofarligt. Vi använder hästens behov av bekvämlighet som belöning. Vi behöver inte ge godis. När hästen gör rätt så upphör vårt krav på honom omedelbart, belöningen blir att han får koppla av. Som en bieffekt av den här metoden får vi hästar som gärna står stilla vid hanteringen, dom har ju vant sig vid att det är en belöning att få stå stilla och slappna av. För att tala med Pat Parelli: "I am sure you can turn your horse on, but can you turn him off?

Olle
Till
STARTSIDAN

Ledrep i stället för grimskaft

2007-01-09
I lördags hade vi Introduktionskursen i Naturligt ledarskap. Förutom Kristina, Linnea och jag var det 14 engagerade hästpratare som var samlade. Allvarligt menat - det är vad vi försöker göra med hästar, kommunicera. Alltså prata. Men prata på ett sätt som är begripligt för hästarna, använda rätt kroppsspråk, hästarnas språk. Jag berättade om grundsyn, attityd och träningsmetod som omfattas av Naturligt ledarskap, och visade praktiskt med hjälp av Atlas och Boracha. Jag tror samtliga tyckte att de tre timmarna gick ganska fort. Åtminstone kände jag en iver att hinna med så mycket som möjligt på kort tid. Det är en förmån att få visa upp och berätta om sånt som ligger en allra varmast om hjärtat. Något av en fanatiker måste jag nog erkänna att jag är. Som jag går på om hur viktigt det är att lära sig bli en trygg ledare. Inte minst för säkerheten med hästar. Hålla på med hästar är fascinerande och man kan få känna en djup vänskap med dem, när det är som bäst. Men det är också farligt. När hästen blir rädd är det omedelbar flykt som gäller. Full fart framåt!! Blixtsnabb flykt vid misstänkt fara, det är hästens nedärvda egenskap som har fått arten att överleva under miljontals år. Det är just flyktimpulsen som kan vara det farliga för oss ömtåliga människor. Om vi står i vägen när hästhjärnan kommenderar Full fart framåt, då råkar vi illa ut. Många olyckor sker när hästen hanteras från marken, det är inte bara vid ridning. Säker hästhantering handlar om både att vi människor lär oss ledarskap och att hästen lär sig respektera oss - det handlar också om rätt utrustning. HA ALLTID LÅNGT REP är något jag tjatar om. Släng era korta små grimskaft, som inte är mera än just ett skaft att hålla i.
Skaffa ett ledrep i stället, alltså ett rep som är tillräckligt långt att kunna leda hästen säkert med. Blir hästen rädd (alla hästar kan bli det) och rusar framåt ska det finnas en framkomlig väg för honom på sidan om oss om vi ger efter på repet, men då måste det vara tillräckligt långt. Försöker hästen gå om dig när du leder den, och du vill korrigera honom, kan du lugnt vända på klacken och gå runt hans rumpa, så kommer han behändigt efter dig utan att du behöver bråka. Eller du kan bölja med repet för att stoppa honom. Med ett ledrep tränar vi ledarskapet i vardagen varje gång vi hanterar hästen.
Ett ledrep är 3,5 meter långt  (hampa eller polyester, 14 - 16 mm tjockt).
Ett kort träningsrep är 4, 5 meter (hampa eller polyester 12 - 14 mm tjockt).
Med ledrep vardagstränar man hästen, alltså träning i "förbigående" vid alla hantering.
Med träningsrep gör man övningar på träningsplatsen. Det går att hoppa över hinder, svänga repet som drivning, använda som "förlängd arm", longera på liten volt.
Ett längre träningsrep är 7 meter. Då kan man låta hästen gå på större volt, även i galopp. Man kan "sända iväg" hästen över hinder etc.
Olle

Till
STARTSIDAN


Öronens språk.
2006-12-16
När jag har undervisning i hästhantering eller ridning får jag ibland höra: Varför gjorde hästen så där? Eller: Varför la han öronen bakåt? Man läser av hästens kroppsspråk och försöker tyda det. Jag brukar svara: Bry dig inte om hur hästen ser ut, gör bara vad du ska. Det är både rätt och fel att svara så. Å ena sidan är det ju bra att läsa av hästen för att veta vad den kan vara på väg att göra. Å andra sidan blir man lätt för upptagen av att uppmärksamma hästen, vilket försvårar ledarattityden. En frågande och undrande attityd kan förmedla en osäkerhet som kan synas i vår kroppshållningen. Hästen läser av oss. Om jag uppträder som ledare är det hästen som ska uppmärksamma mig och undra vad det är jag vill, inte tvärtom.
Men fundera kan man ju. Man kan ju till exempel stå och studera hästarna utan att begära något av dom.Vad betyder det till exempel att hästen har öronen si eller så. Hur gör den med svansen, har den huvudet högt eller lågt etc.
Olle
Till
STARTSIDAN


                                                 
 
Att få hästen att stå still
2006-12-07
"Vad gör man om hästen vägrar stå stilla?" Det var en fråga som kom upp på en enskild lektion häromdagen.
Vad gör man om hästen är orolig, bara vill dra iväg, vägrar stå still. De flesta av oss känner igen situationen. Du är på ridtur, stannar hästen och vill få honom att stå still. Hästen trampar otåligt för att komma iväg. Du hamnar i valet mellan pest och  kolera. Att ger efter och släppa i väg hästen  -  eller att börja ta hårt i tyglarna och tvinga honom att stå still med han han står och stampar oroligt. Det finns ett tredje sätt.
Så här kan du göra för att få hästen att stå stilla och slappna av. Ta tag i ena tygeln mycket långt fram, så långt fram som du kan nå genom att sträcka dig. Ta in tygeln lugnt i riktning in mot ditt lår tills hästens nos nästan når fram till ditt smalben eller din fot, eller till och med nosar på din sko. Vill han gå runt får han göra det tills han tröttnar och stannar. När du känner att hästen slappnar av lite i halsen, ger du en liten lättnad. Ha kvar hans huvud en liten stund tills hästen ger efter och slappnar av.  Han har nu  bestämt sig att gå med på att stå stilla. Då ger du efter helt på tygeln - och hästen står stilla med sänkt huvud och du sitter avslappnad på ryggen. Andas! 
Det här var en idealsituation! Den kan man inte uppnå så där hux flux. Men om du övar hemma, från marken, med att böja hästens hals och huvud i sidled så blir han mer och mer följsam och mjuk i halsen, så han ger efter för allt mindre tryck. Då kommer du att kunna tillämpa den här böja-halsen-tekniken när du rider ut och hästen är orolig. Det blir en hjälp för hästen att bli lugn. Böjer han halsen blir han upptagen av den operationen och kan inte samtidigt stå och trampa för att dra iväg. Du har tagit över initiativet och tagit hand om hans energi. Man tar kraften ur motorn på hästen när man får den att böja huvudet så här. Det är så effektivt att man kan använda den här tekniken som en nödbroms."One rein stop kallas det inom NH". Men om du ska använda det som snabbstopp i hög fart, då måste du ha tränat hästen grundligt med eftergiften i halsen. EN SAK TILL: en liten rem undertill mellan bettringarna bör man ha för att inte riskera att man drar ut hela bettet genom ena mungipan. Om du inte redan har westernträns, gör du så här. Ta bort hela nosgrimman från din träns (den behövs inte). Sen drar du ut den smala remmen ur söljan på nosdelen. Använd den. Dra den genom bettringarna undertill och spänn den löst, den får inte dra ihop bettringarna. Det behövs ett extrahål  en bra bit in för att passa. En sporrem går också bra. Eller köp en "curb strap" på Tumbleweed Western Store
Olle

Till
STARTSIDAN


Bara sitta på hästen

2006-11-23
Kristina och jag hade bestämt oss för att "göra nåt med hästarna" i dag. Skulle vi rida ut? Det är väl alltid bra. Eller ta ett träningspass på ridbanan? Det behövs ju alltid, både för hästarna och oss själva. Utan att fatta något beslut, tog vi med Atlas och Boracha till uppbindningsräcket utanför sadelkammaren, borstade av dom och kratsade hovarna. Vilka fina hovar dom har, konstaterade vi. Var tredje vecka är det lagom att hålla efter dom med raspen. Det blir en häst i veckan. Det är lugnt. "Kan du kratsa Atlas hovar enbart från en sida?" frågar jag. Kristina har inte prövat. Nu gjorde hon det, och det gick bra. Det är en av dom många saker man kan göra för att pröva hästens tillit och följsamhet. Han hade lite svårt att fatta först, när han ombads att att lyfta vänster framfot från höger sida. Ovant att stödja på den fot som han villigt brukar lyfta på när man klappar lite på
insidan av benet. Han försökte några gånger att lyfta på "rätt" fot fastän hon petade på det bortre benet. K fortsatte med signalen och envisades med att det var något annat hon ville den här gången. Hästarna får ju gissa sig fram när dom ska lära sig något nytt. Ungefär som om dom tänker: "är det så här jag ska göra för att du ska sluta irritera mig? Nej inte så här tydligen, men så här då?" Det är vikigt att bara lugnt fortsätta med "signalen" när hästen gör "fel". Upphör man då hästen gör något annat än det man begär, innebär det ju att hästen får belöning för fel beteende. Turen kom nu till bakbenet. Det gick lika lätt. Man tar tag i det bortre bakbenet bakom det hitre. Framför kanske också skulle gå bra. jag har inte prövat. Så här lätt går det oftast inte när en häst ska lära sig något nytt, men Atlas har ju varit utsatt för det här tidigare, fast det var ett bra tag sedan,  så det blev bara delvis nytt för honom. Man kan underlätta för hästen genom att dra hästen åt sig för att den ska få vikten över på hitsidan. Bak kan man ta tag i svansroten, fram  i manken. Eller man kan ha en medhjälpare som trycker lite från andra sidan.
Det blev ett lugnt umgänge med hästarna den här dagen. Vi gick omkring i paddocken och lät hästarna följa efter lösa. I kringelikrokar, stopp, back, flytta i sidled. Sen satt vi upp och red "free stile" 
- ridning med enbart barbacka-pad och grimma med rep. Vi gick verkligen in för att behålla en superlugn nivå. Satt länge stilla på hästryggen och bara slappnade av. Man upptäcker efter en stund att man har spänningar i musklerna, som mer och mer släpper. Och hästarna slappnar av, står och hänger med huvudena, öronen halft bakåt, ibland ett framåt och ett bakåt. "En sak man aldrig kan göra för mycket av är att bara sitta på hästen", är ett av Pat Parellis många kloka ord.
Olle



hovar från en sida
Kristina lyfter bakhoven från "fel" sida.

Till
STARTSIDAN

Longering
2006-11-19
Longering -  med lina, medelst tömkörning eller löst - det gör vi inte för att motionera hästen utan för att träna upp hans uppmärksamhet och få bra övergångar och tempoväxlingar. Med lina kan vi bara göra vändningarna inåt (hästen får då gå i en S-kurva genom volten för att byta varv. Löslongering medger att vi låter hästen vända och byta varv både inåt och utåt. I tömkörning kan vi faktiskt göra det också: utåt mot staktetet, eller inåt och göra en S-kurva för att byta varv. Med ett 4-meters träningsrep kan vi jobba hästen i skritt och trav. Vi gör täta övergångar, gör stoppar, backar hästen på volten, och bjuder in honom till mitten. Ett 7-meters rep tillåter oss  också att låta hästen galoppera på volten utan att det blir för jobbigt för hästen eller att vi utsätter oss för risker - det längre repet tillåter ju volten att bli lite större. I longeringsarbetet  försöker vi vara uppmärksamma på vårt kroppsspråk. Vi visar ut hästen genom att vi sträcker ut "huvudhanden" och genom att vi riktar kroppen ut mot voltspåret, samtidigt driver vi med "rumphanden" i lämplig riktning mot hästen, olika för olika hästar. Kroppshållningen ska vara upprest, aktiv. Om man driver för långt bak brukar hästen vända inåt mot mitten. I riktning mot halsen brukar fungera. När hästen går fint på voltspåret intar vi en neutral kroppshållning så länge hästen går som vi vill betr tempo, gångart och den håller sig på spåret. Vi tjatar inte. Vi agerar bara om han slutar göra det vi begärt eller om vi vill begära något annat, till exempel annan gångart eller tempo eller göra stopp eller backa, eller komma in till mitten. För att kalla in hästen till mitten, gör vi en drivning mot bakdelen så hästen går undan med baken och sedan intar vi en inbjudande mjuk kroppshållning för att locka in hästen till oss, vi kan backa något steg. När den kommer in, stoppar vi den några dm från oss så att den lär sig att rerspektera vår privata zon.
Problem med longering brukar vara av två slag: dels hästar som bara vill komma in till mitten  eller som är svåra att få ut på voltspåret
, dels hästar som bryter sig ut ur volten och försöker rycka sig loss. Med den senare typen av hästar ska man ha ett längre rep redan från början, 7 meter.
Olle


longering  longering 

Till
STARTSIDAN

Andy Curry och "triggers"

2006-11-15
Andy Curry är en tränare i USA som skickar mig träningstips då och då (han vill gärna också sälja olika tränings dvd). Oftast får man mailen sent på kvällen, då amerikanarna har eftermiddag hos sig. Som nu, när klockan visar kvart i tolv på natten. Temat för mailet jag nyss fick var "Triggers".
"...Also, be on the lookout for triggers. For instance, if you´re going home and your horse senses you´re going home and he starts to walk faster...that´s a trigger.
He just told you he´s about to try to do what he wants to do.
If you don´t manage him, and manage him early, it´ll be harder to stop him later.
The trick is to manage that very thing that very moment.
No, you can´t always do it like that - but you wanna shoot for it"
Vi kan nog alla känna igen situationen.  Hästen har bestämt sig för att komma fortast möjligt hem, börjar kanske nästan omärkligt öka farten i skritt, sen gå från skritt till trav, utan att ha blivit ombedd. Du drar reflexmässigt åt dig tyglarna för att bromsa farten, sen är ni inne i den där gamla tråkiga dragkampen igen. Olustigt! Men Hur ska vi undvika det? Det handlar om ledarskap, och det handlar om fartkontroll.
För det första: DRAG INTE I BÅDA TYGLARNA för det innebär att hästen är den som tar initiativet (= är ledaren) och det är du som gör motstånd (= inte är ledaren).
Men Hur, i stället?
Metod 1
Sätt hästen i arbete (= "OK du har mycket energi, låt oss använda den, men som jag vill"), gör till exempel skänkelvikning eller gör en liten volt, då får hästen jobba utan möjlighet att använda energin till att öka farten, han får använda mer energi utan att du behöver bromsa, bara rikta om energin. Och det viktigaste: du har tagit över initiativet!
Metod 2
Gör halt med jämna mellanrum, bestäm dig för att stanna när hästen har tagit 5 steg, 10 steg eller vad du vill. Kanske också backa honom några steg varje gång. Hästen blir uppmärksam på att det kommer ett stopp och börjar förbereda sig. Du avleder hans fixering vid att komma fortast möjligt hem. Och det viktigaste: du har tagit över initiativet!
Metod 3
Ta i en tygel och böj halsen ända tills han nosar på ditt ben eller din fot och stannar (kallas "one rein stop". Det kräver att du redan innan har tränat hästen att ge efter i sidled i halsen). Det viktigaste: du har tagit över initiativet!
Metod 4
Be honom om trav, rid lätt och driv. Gå ner i skritt. Fortsätt växla mellan lättridning med kraftig drivning och skritt på långa tyglar (om det går). Det viktigaste: du har tagit över initiativet!
Det finns fler metoder. Det gemensamma är: INITIATIV och FARTKONTROLL UTAN ATT DRA I BÅDA TYGLARNA.
Olle

Till
STARTSIDAN



Kurs med två deltagare

2006-11-12

Det blev en liten grupp på lördagens grundkurs. Två deltagare, som hade var sin häst med sig. Den ena var en varmblodstravare, den andra en estie, en ras jag inte hört talas om tidigare. Fördelen med bara två deltagare var att vi kunde träna mycket individuellt.
Vi började med startfika, presentationer och teoretisk genomgång. Det tog faktiskt bara en timma, trots att jag  pratade så mycket (måste kolla med Kristina om det blev För mycket). Ut till våra hästar sen! Kursdeltagarnas hästar, dom fick stå ett tag till och vänta i var sin box. Att träna på våra egna "ledarskapsvana" hästar har den fördelen att man får "kvitto" på om man gör rätt, för då gör hästen rätt också. Och det är viktigt att lära sig ett kroppsspråk som är begripligt och tydligt för hästen. Sen måste man i alla fall anpassa sig till sin egen häst. Det finns en grund som är Rätt, sen finns det variationer som man kan pröva med sin egen häst: Använd det sätt som fungerar bäst! Ju längre jag hållit på med ledarskapsundervisning, desto större respekt får jag för att det är en svår konst att lära sig. I princip enkelt, i praktiken behöver man öva mycket för att bli tydlig och begriplig för hästen. Det är fascinerande att se effekten av att öva upp sitt kroppspråk. När kommunikationen blir tydligare, så får vi vara med om att hästen både Förstår och Vill göra det man begär av den!
Regn och snöblask var det, helt enligt väderprognoserna, men vi har ett tak man kan hålla till under, både vi och hästarna, och dom flesta grundövningarna kan man göra på en ganska liten yta när man övar en i taget. Ett par timmars genomgång, individuellt, och med Atlas och Boracha  som träningsobjekt, sen var vi mogna för lunchuppehåll.
Efter att Leila bjudit oss på en sopplunch inne i stugvärmen var det dags för deltagarna att öva med sina hästar. Vi tog ungefär samma program som med våra hästar. Jag demonstrerade varje övning och kände av vad man kunde kräva av hästen. Sen tog hästägaren över och gjorde samma övning.  Jag är perfektionist när det gäller grunderna, så jag kommenterar och kritiserar ganska mycket, tar över om det behövs och lämnar tillbaka hästen på nytt. Vad vi gjorde för övningar kan man läsa om på många ställen på hemsidan till exempel under Rubriken Handbok i Naturligt ledarskap.
 
Nu får kursdeltagarna fortsätta hemma och göra det här till en vardagsträning, Var Dags Träning. Om dom behöver påfyllning med råd och träningshjälp, finns både fortsättningskurs och möjlighet att beställa individuell träningstid.
Olle



passivitetsträning
Passivitetsträning. Hästen ska kunna stå lugnt
och  respektera den  privata zonen. (Max med sin häst Amor av rasen Eesti.)


Till
STARTSIDAN

Barfotahästar 2

2006-11-05

"Lösningen på nästan alla hovproblem är en hovform som fördelar vikten på ett naturligt sätt". Läs den här meningen  med betoning på vart och ett av orden. Den uttrycker det centrala i Ove Linds föreläsning den 30/10. Jag som sköter fötterna på våra tre barfotahästar njöt i fulla drag av att ta del av Oves innehållsrika undervisning om "Problemlösande hovform". Han gav många exempel på hur hästar med olika hovproblem, kroniskt fång mm blivit friska med hjälp av en riktig verkning som hjälper hoven att få rätt balans. En hov i rätt balans har sin tyngdpunkt på samma ställe som stödytans mittpunkt. Då sker ingen spänning eller brytning i hoven som kan göra att hästen måste avlasta främre eller bakre delen av hoven genom att ändra benställningen bakåt eller framåt. En häst med hovarna i balans står avslappnad utan muskelspänningar.
Oves föreläsning gav mig uppmuntran för den barfotametod som vi redan tillämpar på våra hästar, kallad "Vildhästmetoden". Jag är inne på rätt väg. Den gav dessutom väldigt trovärdiga och logiska beskrivningar av vad som händer med hovarna vid olika problemtillstånd, till exempel "hovbensrotation" och "hovbenssänkning".  Många problem uppstår eller kvarstår på grund av att hovväggen belastas allt för mycket, i synnerhet när man har hästen skodd. En naturlig hovform (till följd av naturlig slitning och/eller riktigt verkning) gör att belastningen på hoven fördelas mellan hovvägg, sula och stråle. Med en naturlig hovform belastas hovväggen med 15% av vikten, resten tar stråle och sula upp. Om hovväggarna tillåts bli för långa, eller när hästen är skodd, kommer 60% av vikten att vila på
bärranden, hovväggens nederdel. Det belastar hovväggen för hårt, trycker den uppåt, och kan resultera i "hovbenssänkning", som egentligen är en hovväggshöjning enligt Ove Lind.
Väl hemkommen var man ivrigt att kolla alla 12 hovarna för att se om jag gjort rätt för att ge hästarnas fötter en Naturlig Hovform, och rätta till det som behövdes. Jag var ganska nöjd. Mina läsningar av Jamie Jackson har lett mig tämligen rätt. Dom har fått starka friska hovar, våra 3 pållar.



8 hovar
8 hovar i närkontakt med marken.

Till
STARTSIDAN

Barfotahästar
2006-10-30

På fredag ska jag åka till Eskilstuna och lyssna på Ove Lind. Han ska hålla en helgkurs i Naturlig hovvård, och kursen inleds med en 3-timmars föreläsning om barfotagång och naturlig hovvård. Ove är examinerad instruktör för AANHCP, American Association of Natural Hoof Care Practitioners.
Eftersom våra hästar alltid går barfota så har jag fått
en rätt lång erfarenhet av barfotaverkning och naturlig hovvård trots att jag inte gått någon kurs. Jag har läst och praktiserat på egen hand, och alla tre hästarna har starka och fina hovar som håller för ridning på varierande underlag. Enligt företrädarna för barfotarörelsen kan man både förebygga och bota kronisk fång, hovsprickor, strålbenshälta mm om hästarna får gå barfota och dom verkas rätt. Hovarna får då möjlighet att utvidgas och röra sig på ett naturligt sätt och beroende på hur mycket det naturliga slitaget blir får man verka och raspa så mycket som kan behövas. Allt enligt utprovade principer. Verkningsmetoden är i grunden inspirerad av hur vilda hästar sliter sina hovar. Jamie Jackson, grundaren av AANHCP, studerade de viltgående hästarna och deras hovar och applicerade det han lärt sig på tamhästar och lärde ytterligare av detta. Om Ove Lind och hans verksamhet kan du läsa på  http://www.harmonyhorse.se/
Jag återkommer med rapport från föreläsningen.
Olle



hovraspning
Linnea raspar hovar på Durra

Till
STARTSIDAN



Vem leder vem?
2006-10-26
Vem
är ledare, du eller hästen. Varje gång du leder hästen får du ett tillfälle att testa ditt ledarskap överhuvud taget. Vem leder vem?
Den som är ledare tar initiativ.
Den som är ledare visar i vilken riktning ni ska gå.
Den som är ledare
visar hur fort ni ska gå.
Den som är ledare
visar när ni ska stanna.
Den som är ledare
visar när ni ska backa.
Om hästen drar dig framåt i grimskaftet så du måste hålla emot, är det hästen som är ledare.
Om hästen fortsätter när du stannar eller när du börjar gå långsammare, är det hästen som är ledare.
Om hästen stannar utan att du gör det, är det hästen som är ledare.
Om hästen bestämmer tempot och du anpassar ditt tempo till hästen, är det hästen som är ledare.
Du startar att gå - hästen följer efter. Du är ledare.
Du går fortaret - hästen går fortare. Du är ledare.
Du saktar av - hästen gör detsamma.
Du är ledare.
Du smyger fram med tomtesteg - hästen gör detsamma. Du är ledare.
Du stannar - hästen gör detsamma. Du är ledare.
Du backar - hästen backar bakom dej utan att du behöver vända dig om. Du är ledare.
Du stannar, står stilla och slappnar av - hästen gör detsamma. Du är ledare.
Hästen läser av dig och matchar ditt kroppsspråk. Då är du en bra ledare.
"Om du är en bra ledare så är hästen en bra följare" (Pat Parelli). Hästen längtar inte efter att bli ledare, men måste testa om du är ledaren, innan han kan slappna av.
HUR du blir en bra ledare, det handlar det mesta i den här hemsidan om.

Till
STARTSIDAN


Tömkörning på volt - timing och kroppsspråk
2006-10-19

Boracha har varit lindrigt halt på vänster framben en tid, troligen efter en  sträckning i hagen. Hon ska röra sig mycket men inte belastas med ryttare just nu anser jag. Möjligtvis med mitt barnbarn som inte väger så mycket. Vi har faktiskt tagit en del skrittpromenader, Linnea på Boracha och jag på Atlas. I varje fall har den här situationen gett mig anledning att återuppta tömkörning av hästarna. Jag återupptäckte vad det finns för fördelar i jämförelse med att rida hästen. Jag har fortfarande kontakten med hästens huvud/mun genom tömmarna, men jag ser ju hela hästen på bekvämt avstånd till skillnad från det begränsade perspektivet från hästryggen - och hästen ser mig och mina kroppssignaler. Jag står på fast mark och kan ägna mig åt att via kroppsspråk och tömhantering ha en känslig kommunikation med hästen utan att riskera att störa den med min kropp, som när jag sitter på hästryggen. Ibland hjälper man hästen med att ge kombinerade hjälper, i det här fallet hjälper jag hästen och mig själv genom att använda separata hjälper.
Växla gångart, växla tempo, växla mellan samling och fri form. Träna timingen. Träna att använda kroppshållningen: upprätt aktiv kroppshållning för drivning, neutralt stilla för att hästen ska fortsätta oförändrat i gångart och tempo, avslappnad och hopsjunken för att signalera eftergift och lättnad till hästen, nigande och bakåtlutande för att signalera Stopp. Hästen läser av mig, och jag läser av hästen.
Olle

Till
STARTSIDAN

  
Är din häst säker i dag?

2006-10-15
Är din häst säker i dag? Hur gör du när du ska rida ut? Borstar du av hästen, slänger på sadeln, och rider i väg? Bara så där utan vidare. I så fall är det lika bra du räknar med att hästen kommer att vara orolig, ouppmärksam och motsträvig. Och att du kommer att vara rädd eller arg. Otacksamt va´, nu när han får chansen att komma ut och röra på sig borde han väl vara tacksam och samarbetsvillig. Det finns en metod att testa om ni är redo att rida ut på ett säkert sätt. Den metoden kallar jag "Checklista för att rida ut". Här är den.
1 Led hästen några meter i slakt grimskaft och stanna
2 Slappna av själv och andas lugnt
3 Känn efter. Är du närvarande. Är du här och nu, eller är du nån annanstans i tankarna?
4 Titta på hästen, är den uppmärksam på dig, slappnar av. Eller är hästen nån annan stans, kvar i hagen? Eller  redan på väg?
5 Gör följande övningar med hästen:
   - Sänk huvudet
   - böj halsen åt sidan, åt båda hållen. Se till att hästen ger efter.
   - flytta baken åt sidan ett steg, från båda hållen (som en början till framdelsvändning)
   - flytta framdelen åt sidan (som en början till bakdelsvändning) från båda hållen
   - backa hästen några steg
   - sitt upp (hästen ska stå still)
   - andas, slappna av och räkna till 50. Förhoppningsvis suckar hästen och sänker huvudet.
6 NU är ni redo att rida iväg!
Alternativ till punkt 5: sitt upp och gör övningarna från hästryggen.



rida ut?

Till
STARTSIDAN


Bergsgeten

2006-10-13
I övningen "Bergsgeten" testas
hur vi lyckats få hästen att ta ett steg i taget. Vår "timing" ställs på prov. Här gäller det att hästen ska ta ett litet steg och stanna, ett till litet steg och stanna. Vårt kroppsspråk signalerar tryck eller lättnad - på eller av. Men innan vi börjar måste vi se till att hästen är lugn och ger oss uppmärksamhet. Nej förresten, allra först måste vi se till att vi själva har ett lugn och en uppmärksamhet. Andas lugnt! Smek hästen! Slappna av!
"Bergsgeten" är en bra stretching övning för stora muskelgrupper. Den motsvarar en rejäl uppvämning.
Olle


frambenen på pallen  alla fyra uppe
Frambenen uppe. Stanna upp och andas.                     Alla fyra fötterna uppe. Lätt tryck för att sänka huvudet.      
sänk huvudet 1  sänk huvudet 2
Fortsätt sänka huvud enbart med hjälp av kroppsspråk   Braa, nu är jag nöjd.


Till
STARTSIDAN

Ledarskapskurs med sex hästar
2006-10-02
I lördags höll vi
kurs i Naturligt ledarskap Kristina och jag. Sju kursdeltagare fick jobba intensivt en hel dag för att träna kommunikation och ledarskap. Vi tog allt från grunden oavsett deltagarnas olika erfarenhet:
- ledövningar med olika ledarpositioner, växla tempo, göra halter. Målet är att "leda med slakt rep"
- sänka huvudet på hästen, böja halsen
- ge "tryck" med rätt signaler till hästen - med hjälp av fysisk beröring eller med
enbart kroppsspråk
- flytta framdel, flytta bakdel, backa etc utan att röra hästen
- lära hästen respektera privat zon
Det gäller att kunna ge tryck på rätt sätt, med rätt kroppsspråk, och att ge lättnad i trycket (hästens belöning) i exakt rätt ögonblick. "Timing är allt!"
Det är viktigt att göra det lätt för hästen att förstå. Ibland är "kombinerade hjälper" nödvändigt. Att backa en häst som "fryser fast" kan man lyckas med genom att trycka lätt på bogen, samtidigt som man driver med arm, rep eller käpp, samtidigt som man säger "back". Lättnad i samma ögonblick hästen gör minsta ansats till att ta ett steg bakåt! Så småningom när hästen har fattat, kan man använda enbart en av hjälperna, och be hästen backa flera steg åt gången.
Vi har mycket att vinna på att bli mera medvetna om vårt eget kroppsspråk och när vi ger hästen belöningen i form av att trycket upphör. Många gånger belönar vi fel beteende utan att veta om det. Dominans och förtrolighet är nyckelord i ledarskapet. Utan dominans blir hästen pockande och respektlös, utan förtrolighet och kärlek får vi kanske en häst som är rädd för oss.
Tre av deltagarna hade sina hästar med sig:
- en nordsvensk som rids i klassisk ridning,
- en varmblodstravare som börjat omskolningen till ridhäst
- en haflinger som är ridhäst.
Med våra tre hästar som träningsobjekt var det alltså sex hästar som omväxlande var i gång på ridbanan.
För att testa ledarskapet konkret satte vi upp en improviserad trailbana där man skulle backa mellan bommar, vända i fyrkant, gå serpentiner och gå över bro.
Som avslutning demonstrerade jag Join Up och Follow Up med två hästar.
Olle





Westerntävlingen
  -  vi klarade av det!
2006-09-25

Vi tävlade alltså i westernridning i lördags, jag själv, dottern Kristina  och barnbarnet Linnea 6 år. Linnea och jag byttes om att rida Boracha (araben), Kristina red Atlas (paintkorsningen). Vi ställde upp i många grenar, men det gick inte så väldigt bra. Hästarna var oroliga, det är inte vi vana vid, Atlas och Boracha gnäggade åt varandra på avstånd, det var svårt att få hästens uppmärksamhet när man skulle rida. Framridningsutrymmet var inte så väl tilltaget. Överhuvud taget var det lite trångt överallt, det tilldelade utrymmet för westerntävlingen var knappt tilltaget på den ridskola som hade vågat sig på att släppa in westernfolket.
Den bästa insatsen av oss tre gjorde Linnea. Hon red tre klasser: Trail klarade hon bra, men lyckades inte stänga grinden utan att släppa taget. Western riding genomförde hon bra. Barrel race ställde vi upp i, både hon och jag, fick byta sadel kvickt mellan heaten. Det var dagens höjdpunkt, hon blev tvåa av sju deltagare, fick 4/10 sek bättre tid än morfar som kom trea. Det är en fartfylld gren, med klövermönster mellan tre tunnor och ett snabbt race tillbaka från bortre tunnan, och då går det RIKTIGT fort. Visst hade jag hjärtat i halsgropen när Linnea kom på Boracha i fullt ös på upploppet
Kristina och jag gjorde en medelmåttig insats. Eller, jag gjorde bort mig rent ut sagt. Kristina genomförde Western riding och Western horsemanship utan allvarliga missar. I Trailklassen tappade hon tyvärr grinden, Atlas drog sig undan i ett kritiskt ögonblick. Det blev ingen placering. Jag gjorde bort mig i Ranch trail genom att jag "glömde" en station, att släpa ett risknippe i ett rep. Förargligt. Hade varit en bagatell för Boracha och mig. Det övriga gick bra, grinden, lassokastet, galoppsträckan, att sitta av och gå runt hästen som står stilla med en tygel nere (tie down). Men missar man  ett "hinder" så blir man diskad. Jag lyckades bli diskad i en gren till - genom att göra FÖR mycket -  i Reining gjorde jag en extra roll back och run down, det innebär avvikelse från mönstret. Skoningslöst. Jag tröstar mig med att Western riding,
Pleasure och Barrel race genomfördes utan diskning.
Det är mycket jobb före och under tiden för att vara med i en tävling  -  men det var det värt!
Olle



Avesta 06
Fr v: Andreas, Boracha, Linnea, Olle, Kristina
Foto: Kalle Lindblom  

Till
STARTSIDAN

Westernridning IV
2006-09-13

Med hjälp av en pall klarar Linnea att sitta upp på Durra som är 127 cm i mankhöjd. Hon gör det på westernvis: tygel- och mantag i vänster hand, höger hand om hornet, blicken och kroppen riktad framåt mot hästens huvud, kroppen nära hästen - och så ett spänstigt kliv upp i stibygeln. Vid avsittning har man samma grepp, viktigt med handen om hornet för att förhindra att man fastnar med jackan på hornet. Tygel- och mantag då också, och foten kvar i stigbygeln tills man har satt ner högerfoten. Man drar alltså inte ur båda stigbyglarna samtidigt när man ska sitta av, som man gör i "engelsk" ridning.
Vi försöker också omväxla med upp- och avsittning från båda hållen. Häst och ryttare ska helst vara tvåsidig.
Durra står still, som en (western-) häst ska göra när man "kliver på".
Olle



uppsittning
Till
STARTSIDAN

Mental hundmotion
2006-09-09

Idag har jag haft Dida (en jack russel terrrier) med mig och tittat på hästträning. Hon har åkt bil med mig, i sin bur i baksätet. Sen har vi mest suttit i ett ridhus och vid en ridbana och bara tittat på träningen och jag har pratat med folk. Har mest negligerat henne. Hon har suttit eller legat vid mina fötter.Till synes var det här åtskilliga timmars passivitet för hunden. Den enda motion hon fått i dag är att gå i koppel mellan bilen och åskådarplatsen, plus väntat i bilen när jag varit in i en affär.
Nu är vi hemma, hunden har lagt sig i sin korg  -  och är alldeles slut!
Mental gympa och passivitetsträning på en gång. Hon är lika trött som när hon jobbat med att jaga sork.  

Träningen, en "western clinic" med Sylvia Katschker (reiningryttare och domare från Österrike), hade för övrigt ordnats av Tumble Weed Western Store (gratisreklam) som numera håller till utanför Sala. Som vanligt fick jag med mig ett och annat träningstips för den egna ridningen./Olle


ringlad Dida

Till
STARTSIDAN

Western ridning III
2006-09-06

Den 23 sept är det dags för westerntävling. Vi är tre generationer (Linnea, mamma Kristina och morfar Olle) som ska rida ett antal grenar. Men vi ska bara ha två hästar med oss. Kristina ska rida på Atlas, paintkorsningen. Linnea och jag på Boracha, araben. Vi har anmält oss till sammanlagt 7 klasser. Kristina rider Trail, Western riding och Western horsemanship. Linnea rider Trail Ungdom och Western riding Ungdom. Jag ska rida Ranch Trail, Western Riding, Western Pleasure och Reining +40. Boracha får verkligen göra rätt för sig den dagen!
Nu får vi träna flitigt framöver. I vanliga fall blir det mycket skogsluffande med hästarna, men nu får vi jobba mera på ridbanan med målinriktad träning. Jag är inte nån utpräglad tävlingsmänniska, det är inte därför jag har valt western som inriktning. Men fördelen med  att tävla ibland är att man blir mera medveten och upptäcker vad man kan och inte kan, och man får konkreta träningsmål. med hästen.
Olle


Kristina  på Atlas  Ground tied
Kristina på ridbanan med Atlas.                                Atlas står "ground tied" - en tygel om hornet och en
                                                                              i marken.
Till
STARTSIDAN

Hund, modell mindre
2006-09-05

Dida är en jack russel terrier, 1 år och 9 månader gammal. Mankhöjd 30 cm. Registrerad i Jack Russel Terrier Club of Sweden.
Om jag skulle karaktärisera en jrt som Dida med ett ord, då blir det "engagerad". Hon verkar tycka allt är spännande. Hos oss får hon hänga med när vi pysslar om hästarna och när vi rider. Hon får stå på hästryggen när jag hämtar en eller två hästar från hagen. Åka skottkärra när jag hämtar den. Är det inte nåt på gång som hon kan hänga med på, fixar hon ett eget projekt, till exempel leta efter sork. Nosen letar febrilt i det långa gräset, rumpan upp i vädret och svansen svänger glatt hela tiden. Engagerad! Om jag skulle lägga till en egenskap är det "Glad". Om svansviftning speglar glädje så är hon glad för det mesta. Det kan väl tilläggas att den här beskrivningen passar på hund överhuvud taget - glad, entusiastisk, förväntansfull. Dom flesta hundägare håller säkert med mig. Glädjehöjare säger min dotter, att en hund i huset är./Olle








Till
STARTSIDAN


Dagbok här i stället för bloggsite
2006-09-01

Nu lämnar jag min bloggsite http://www.blogs.se/main/index.php/ridharmoni
eftersom vissa besökare har problem med texten. Siten är tydligen inte anpassad till svenska alfabetet trots att den har versionen .se. Det är fler användare som har övergett den.
I stället börjar jag en dagbok här på min hemsida
Jag flyttar över de tre sista inläggen från bloggen. Att de två sista är på engelska beror på att jag ville testa om det stämmer att det bara är å, ä och ö som blir vanställda. Så var det ju tydligen. Sen blev det ju en engelsk skrivövning för mig ;-).
Alla inlägg finns kvar på bloggen under Arkiv.



Till
STARTSIDAN


© Olle Wåhlberg CIRCLE W